Ingen av dem får dock stå oemotsagd i parlamentet.
Justitieministern väckte upprörda känslor då hon i tisdags valde att omotiverat dra upp kampen mot barnpornografi under diskussionen om upphovsrätt:
"Pendant les deux ans, que je viens de passer au ministère de l’intérieur, j’ai eu diverses occasions de parler avec certains d’entre vous des problèmes de la cybercriminalité. À vous écouter, il s’agirait là de mesures liberticides. Pardonnez-moi, mais la pédopornographie par internet, il me semble que cela mérite effectivement des sanctions et donc un encadrement. L' ensemble de la cybercriminalité et les escroqueries sur internet, c’est exactement la même chose.(...)
En ce qui concerne les sujets dont nous traitons aujourd’hui, le véritable problème est de savoir si l’on doit autoriser sur internet des violations de la loi qui sont sanctionnées partout ailleurs. C’est purement et simplement cela ».
"Under de två år jag tillbringat på inrikesministeriet har jag vid et flertal tillfällen talat med er om problemet med cyberkriminalitet. Om man lyssnar på er får man intrycket att det skulle handla om 'frihetsmördande' åtgärder. Ursäkta mig, men barnpornografi på Internet, det tycks mig verkligen förtjäna att sanktioneras och alltså att omgärdas med regler. All denna cyberkriminalitet och dessa bedrägerier på Internet är samma sak (...)Och beträffande ämnet vi avhandlar idag, så är det verkliga problemet om vi skall tillåta lagbrott på Internet som sanktioneras överallt annars. Det handlar endast och uteslutande om detta."
"Skamligt! Oacceptabelt!", ubrast Patrick Bloche (PS), och Jean-Pierre Brard (PCF) såg i hennes uttalande ett bevis på regeringens desperation.
Annars har kulturministern, med sina hänvisningar till littertur och populärkultur satt sin definitiva prägel på debatten, från och med sitt första anförande:
(...)
M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Artisterna och kreatörerna är med mig i denna talarstol!
M. Marcel Rogemont. De är inte många!
M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. När Édith Piaf sjöng en sång på Olympia-teatern, angav hon alltid namnen på upphovsmännen.
(...)
M. Didier Mathus. Ni är inte på teve!
M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Som medborgare och kultur- och kommunikationsminister…
M. Didier Mathus. Och som hovman!
M. Frédéric Mitterrand, kulturminister...så vill jag inte att man släpar i piraternas rännsten atmosphère, atmosphère av Arletty, c’est dégueulasse med Jean Seberg i À bout de souffle, la biscotte av Michel Serrault i La cage aux folles.
M. Didier Mathus. Ni är löjlig!
M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Jag vägrar acceptera att Édith Piaf förgäves nämnt namnen på artisterna för att vi skall komma ihåg dem. Jag vägrar acceptera att Juliette Grecos lilla fisk och lilla fågel älskat varandra förgäves med öm kärlek.
M. Didier Mathus. Groteskt!
M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Jag vägrar att man kränker La Javanaise av Serge Gainsbourg och jag vet att ni håller med mig!
(Ledamöterna på UMPs bänkar applåderar livligt. Från oppositionens bänkar: "- En gång till! - En gång till!")
M. Didier Mathus. Förbluffande!
M. Marcel Rogemont. Löjligt!
Inte desto mindre följde sedan en debatt där litterära metaforer och allusioner flög genom luften. Man hänvisade till Dante's Inferno, till Molière och Balzac, och båda lägren slog Platon i huvudet på varandra. Kulturministern uppmanades att läsa Michel Foucault's Övervakning och straff, för att uppskatta dess relevans för dagens kulturpolitik.
I slutet av dagen uttryckte kulturministern glädje över denna resa "ombord på Titanic och i Platons grotta."
Det kompenserar dock ingenting, menade Jean-Marc Ayrault (PS), som efterfrågade verkliga svar på kulturens problem.
