Sista dagen innan sommaruppehållet för parlamentets ledamöter.
Hadopi 2 är långt ifrån färdigbehandlad och debatten kring lagtexten kommer inte att återupptas förrän i september.
Det gångna året har varit osedvanligt svårt för regeringen, sammanfattar Le Figaro; det politiska klimatet har präglats av hårda konfrontationer.
Inte konstigt: Sarkozy håller på att omdana det franska samhället och detta gör ingen ostraffat, varken i stort eller smått.
Sarkozy vill dessutom helt utan komplex skapa ett Frankrike efter sitt eget beläte, under året genom att lagstifta till sig kontroll över massmedia, reformera sjukhus- och universitetsvärlden och förändra arbetsvillkoren för den lagstiftande församlingen.
Och så: hadopi-lagen.
Artikeln innehåller två filmsnuttar som är väl värda att se. Den första, Sarkozys största personliga politiska förödmjukelse, nedröstandet i Nationalförsamligen av hadopi-lagen i dess första version:
Ett fåtal ledamöter från UMP närvarande för att formellt rösta igenom lagen. Allt tycks klart.
Då dyker de upp som genom ett trollslag: socialisterna som gömt sig bakom Nationalförsamlingens draperier. Maktbalansen omkullkastas. Rösterna genom handuppräckning, räknas - och orden uttalas: Le texte est rejeté, lagförslaget förkastas. Jubel!
Den före detta kulturministern Christine Albanel strosar ut. Dead Minister Walking.
Den andra filmsnutten visar hur en debatt i början av året - om just Nationalförsamlingens arbetsformer - spårar ur.
Den socialistiske gruppledaren arbetar upp sig till ilska och utbrister: - Jag har räckt ut en hand! Och ni har bitit den!, varefter det hela urartar.
Ett par minuter in i filmen står oppositionens ledamöter i en klunga framför talmannen, sjunger Marseljäsen och skanderar; - Demokrati! Demokrati!
Föredömligt
#6 (oktober 2024): mest om böcker
1 månad sedan