Det politiska utbudet

Bertand Badie, lektor och forskare vid en av Frankrikes mest prestigefyllda skolor; Science Po (Institut d'Études Politiques de Paris, Wikipedia, sv.), hävdar i en intervju i Le Monde att den europeiska demokratin nu genomgår en period av stora svårigheter.

Badie tycker sig se "en allvarlig urspårning på demokratins område", på flera plan.

"En fait, on admet dans l'histoire occidentale que la démocratie s'est peu à peu confondue avec le gouvernement représentatif. Une représentation est tenue pour démocratique lorsque le choix des représentants s'effectue librement, sur la base d'une réelle compétition entre prétendants au pouvoir, et dans un contexte de débat public intense et rigoureusement libre. Plus tard, la notion de démocratie s'est élargie à des droits liés à la société industrielle, et en particulier les droits économiques et sociaux."

"Faktum är att man erkänner att demokrati, i den västerländska historien, mer och mer har blandats samman med det representativa styrelseskicket. Detta styrelseskick anses demokratiskt om det verkligen finns ett fritt val mellan olika representanter, en verklig tävlan mellan de som gör anspråk på makten, i ett sammanhang där samhällsdebatten är intensiv och fullständigt fri. Senare har begreppet demokrati kommit att inkludera rättigheter sprungna ur det industriella samhället; särskilt ekonomiska och sociala rättigheter."

Men, frågar sig Badie: "...les représentants ne sont-ils pas de nouveaux aristocrates, certes désignés, mais en réalité rapidement indépendants du corps électoral qui les a désignés ? Les procédures de désignation ne sombrent-elles pas dans le formalisme jusqu'à réduire la liberté de l'électeur, à travers notamment la restriction des choix et la limitation de "l'offre politique" ? Le contrôle social, c'est-à-dire cette forme de pouvoir structurel et invisible, ne vient-il pas orchestrer le tout en confisquant une part essentielle de la liberté du citoyen ?"

"...är inte dessa representanter en ny aristokrati, visserligen valda, men i realiteten snabbt oavhängiga de medborgare som valt dem? Och valproceduren, är inte den en ren formalitet som reducerar väljarens frihet genom begränsningen av dennes 'politiska utbud'? Den sociala kontrollen, det vill säga den strukturella och osynliga makten, styr inte den genom att konfiskera en essentiell del av medborgarens frihet?"

Bertrand Badies analys av det europeiska problemet kan med lätthet appliceras på svensk politik, liksom hans övriga problemformuleringar: det "politiska utbudet" har utarmats och en allt större klyfta växer mellan den officiellt förda politiken och de sociala rörelser som engagerar.
Politiker har blivit en klass som försvarar sina privilegier, hänger sig åt inre maktstrider och samtidigt håller konstgjort liv i frågor från förra seklet.

"Frankrike är ett typiskt exempel på detta", konstaterar Badie.

Sverige är det också