Politisk pinsamhet skylls på Nätet

Franska högerpolitiker har fått ytterligare ett skäl, och ett tillfälle, att uttrycka in djupa fientlighet inför fenomenet "Internet".
Det gäller affären orsakad av Brice Hortefeux - den franske minister som då en ung arabisk anhängare ville fotografera sig med honom lät undslippa sig: "Det måste alltid finnas en. En går bra; det är när de är flera som det blir problem", vilket lett till våldsam polemik.

Vänstern har krävt hans huvud, medan högern ryckt ut i vad Libération kallar "Operation rädda Hortefeux".

I denna tycks ett moraliserande angrepp på Nätet vara huvudingrediensen, motiverat med att filmen spridits där (även om det var Le Monde som lade ut den).
Nätet får i retoriken utgöra kontrasten till ansvarstagande, traditionell media. Media som informationskanalen Public Sénat, som filmade scenen, men vars vd valde att inte sända den mot många av de egna journalisternas vilja.

I en intervju i Libération frågar sig Public Sénats vd Gilles Leclerc om media verkligen bör sända allt, med förtydligandet: "Diffuser cette séquence aurait représenté une lourde responsabilité vis-à-vis d'une certaine communauté." "Att sända denna sekvens hade inneburit en tung ansvarsbörda gentemot en viss samhällsgrupp."

Vilket egentligen avslöjar att Gilles Leclerc själv ansåg uttalandet så olämpligt att han fann för gott att censurera det. En för regeringsmajoriteten föredömlig inställning. Leclercs tolkning har dock kretsen kring Hortefeux gjort allt för att motverka, genom påståenden som att Hortefeux i själva verket talade om folk från Auvergne, eller att scenen är tagen ur sitt sammanhang, filmad med en mobil och utlagd på Nätet.

Märkligt nog har alltså Nätet blivit måltavlan för regeringens kritik, i ett uppenbart försök att söndra och härska genom att fördöma Nätet och uttrycka välvilja mot traditionell media, samt förhoppingsvis få allmänheten att se åt ett annat håll.

Sarkozys "penna"och närmaste rådgivare Henri Gaino har valt att gå till ett frontalangrepp: "Pour l'instant nous n'avons pas appris collectivement à nous servir de la meilleure façon des nouvelles technologies de communication. Internet ne peut être la seule zone de non-droit, de non-morale de la société, la seule zone où aucune des valeurs habituelles qui permettent de vivre ensemble ne soient acceptées."

"För tillfället har vi inte som kollektiv lärt oss att på bästa sätt använda oss av den nya tekniken för kommunikation. Internet kan inte vara den enda laglösa plats där samhällsmoralen är frånvarande, den enda plats där våra vanliga värderingar, som gör det möjligt för oss att leva tillsammans, inte gäller."

Sarkozys nyttigaste idiot Jean-François Copé försitter givetvis inte heller ett sådant tillfälle: "Man har sagt mycket om Brice Hortefeux (...), och samtidigt glömt bort att säga något om något som dock också tycks mig essentiellt: Internet. Förr eller senare måste vi ta oss an en debatt om Internet och friheten." Och han fortsätter:

"Nous qui sommes si attachés à réguler tant de choses, à essayer d'organiser pour que les uns et les autres puissent vivre dans une démocratie où chacun est entendu et respecté, cet immense espace qu'est internet dans lequel on peut finalement diffuser n'importe quelle image, la tronquer dans tous les sens... Je vous avoue que j'ai pensé à ceux qui font votre métier, ceux qui sont preneur de son, cameraman, reporter... qui font des vrais reportages..."

"Vi som är så benägna att reglera så mycket, att försöka ordna det så att alla kan leva i en demokrati där var och en kan bli hörda och respekterade; denna enorma rymd som utgörs av Internet, där man faktiskt kan sprida vilka bilder som helst, ta ur dem ur sitt sammanhang...jag erkänner att jag tänker på er yrkeskår [journalister]...som gör riktiga reportage..." etc etc.

Taktiken tycks dock inte vara särskilt framgångrik eftersom väldigt riktiga journalister snarast fäst sig vid det märkliga att Copé försvarar Hortefeux genom att angripa Internet.
Le Monde konstaterar att affären är en illustration av regeringspartiet UMPs misstro och fientlighet mot Nätet.

Juliagruppen

Juliagruppen samlar personer som var och en drivs av en passion för det fria Nätet.
De har sin bakgrund inom den akademiska världen, näringslivet och media.

Bildandet av Juliagruppen är glädjande och löftesrikt, eftersom gruppen förenar kraften hos människor med stor kunskap och långtgående erfarenhet av att arbeta med frågor som rör Internet.

Den synergiska effekten blev tydlig redan under sommaren, då Juliagruppen till exempel anordnade seminariet Nät och samtal på Tekniska museet i Stockholm; ett evenemang som kommer att följas av fler under hösten.

Alternativa lösningar - Stallman och Muguet

Internetgurun Richard Stallman manar, i ett debattinlägg på sin blogg, till ett slut på kriget mot kulturen av icke-kommersiellt delande: Ending the War on Sharing.

Han betonar det absurda i att lagar skrivna för helt andra förhållanden förväntas reglera ett helt nytt paradigm:

"Copyright was set up after the printing press made copying a matter of mass production, typically done commercially. Copyright was acceptable in that technological context because it functioned as an industrial regulation, not restricting readers or (later) music listeners.

In the 1890s, record companies began selling mass-produced musical recordings. These records facilitated the enjoyment of music, and did nothing to interfere with listening to music. Copyright on these musical recordings was mostly uncontroversial as it only restricted record companies and not music listeners.

Today's digital technology enables everyone to make and share copies. Record companies now seek to use copyright law to deny us the use of this technical advance. The law which was acceptable when it restricted only publishers is now an injustice because it forbids cooperation among citizens."

Oacceptablet, enligt Stallman, som istället föreslår alternativa sätt att finansiera skapandet, bland annat genom initiativ som Mécénat Globale, eller Global Patronage, ett betalningssätt och ett filosofiskt ställningstagande i syfte att "de-kommersialisera" kulturen.

Principdeklarationen är skriven av Stallman i samarbete med den franske forskaren Dr. Francis Muguet, internationell expert på informationssamhället och den nya tekniken, men är fortfarande under utarbetande.

Den 8 september bildades SARD, Société d’Acceptation et de Répartition des Dons, Organisationen för emottagandet och fördelningen av gåvor, i Paris - i enlighet med principerna för Mécénat Globale.

"Ett alternativ till Hadopi?" frågar sig Le Monde. Projektet kommer att ta form under de kommande månaderna, men både internauts och artister uppges vara intresserade, liksom politiker som Patrick Bloche (Parti Socialiste) och Martine Billard (De Gröna) - båda starka motståndare till hadopi- lagen i Nationalförsamlingen.

Inledning

Idag återupptar Nationalförsamlingen sitt arbete efter sommaruppehållet. Ledamöterna har kallats till en extrasession genom ett dekret, utfärdat av president Sarkozy, som även satt dagordningen.
Som andra punkt: projet de loi relatif à la protection pénale de la propriété littéraire et artistique sur internet - lagförslag angående det straffrättsliga skyddet av litterär och konstnärlig egendom på Internet - dvs Hadopi 2.

Dock är diskussionerna formellt avslutade. Omröstning kommer enligt planerna att ske imorgon kl 16.30.

Pressmeddelande från La Quadrature du Net

Pressmeddelandet är skrivet med anledning av den kommission Frédéric Mitterrand tillsatt för att utarbeta "Hadopi 3".

HADOPI 3 - Ett slags déjà-vu

Kulturministern har tillkännagivit tillsättandet av en kommission under ledning av Patrick Zelnik, Jacques Toubon och Guillaume Cerutti. Man har uppvisat vissa goda intentioner genom att vilja tillgängliggöra verk från mindre förlag samt "föräldralösa" verk [verk som saknar känd upphovsrättsinnehavare]. Detta är dessvärre endast detaljer i jämförelse med det begränsade tänkande som återigen helt och hållet bortser från alla möjligheter till en finansiering som grundar sig på ömsesidighet och tar i beaktande allmänhetens rätt att ta del av kulturen.

Men än mer chockerande är vägran att ta hänsyn till intressekonflikter och det systematiska valet av personer som stöder frihetsmördande åtgärder eller åtgärder som står i konflikt med allmänintresset.

Det börjar framgå med all önskvärd tydlighet hur regeringen tänker gå till väga för att "finansiera skapandet". Utnämningen av Patrick Zelnik (vd för skivbolaget Naïve), Jacques Toubon (tidigare kulturminister men framför allt en konservativ och dogmatisk försvarare av upphovsrättten i Europaparlamentet) och Guillaume Cerutti (vd för Sotheby's France men också tidigare ansvarig för verket för konkurrens, konsumtion och kampen mot bedrägerier) ger anledning till oro.

Den fälla i vilken regeringen vill tvinga in all framtida diskussion är helt uppenbar: endast de lösningar som överensstämmer HADOPI-lagens logik kommer att beaktas. Det kommer inte att bli fråga om någon reflektion kring en möjlig legalisering av icke-kommersiellt utbyte mellan individer tillsammans med metoder för en solidarisk finansiering, vilket dock kommer vara enda sättet att inleda en ny era för skapandet.

Det är en evig upprepning av värsta tänkbara scenario. Naïve är ett respekterat skivbolag. Vi skulle vara förtjusta om dess vd hördes av en oberoende kommission. Att låta honom leda kommissionen visar däremot att regeringen dessvärre inte avser göra slut på den nuvarande fullständiga sammanblandningen av särintresse och allmänintresse.

Genom att utnämna Jacques Toubon bland de övriga ansvariga visar man dessutom sitt stöd för den värsta sortens dogmatism i fråga om upphovsrätten, den som är beredd att legitimera vad som helst i namn av "det kulturella undantaget"; från frihetsmördande åtgärder till en förlängning av upphovsrätten för skivinspelningar, trots att alla seriösa studier kommit fram till att detta står i konflikt med allmänintresset.

« Detta tillkännagivande ger oss föga hopp om att äntligen se en politik som gagnar skapandet i hela dess mångfald. Den tillerkänner inte allmänheten några nya rättigheter. Genom att tillsätta Patrick Zelnik som ordförande för kommissionen visar regeringen att den inget lärt av konsekvensen av att tillsätta Denis Olivennes [vars utredning ledde fram till hadopi-lagens första version]. Den ställer sig i första ledet för att försvara upphovsrättskonservatismen genom att tillsätta Jacques Toubon 1. Låt oss hoppas att en överraskning fortfarande är möjlig. » säger Philippe Aigrain, medgrundare till La Quadrature du Net

1. Jacques Toubon har de två senaste åren kämpat för att utsträcka skyddstiden för upphovsrättsskyddade verk, motarbetat Lambrinidi-rapporten som erkänner tillgång till Internet som en fundamental rättighet, hävdat att paragraf 138 [i Telekompaketet] (som kräver ett oberoende domstolsförfarande vid all restriktion av internetuppkopplingen) underlättar barnpornografibrott, stött Medina-rapporten som vill framtvinga en dogmatisk och repressiv syn på upphovsrätten, outtröttligt lobbat för en förlängning av skyddstiden för skivinspelningar vars konsekvenser nu Zelnik-kommissionen förväntas mildra, etc.

Hellre döden än France Télécom

Uppdatering: Idag kastade sig en 32-årig kvinna, anställd på France Télécom, ut genom ett kontorsfönster på fjärde våningen och ådrog sig livshotande skador.
Två av arbetsplatsens fackföreningar kräver nu ett regeringsingripande.


Igår reste sig en man - anställd på det halvt statliga företaget France Télécom - mitt under ett möte, ropade "nu får det vara nog med dumheter!" och körde en kniv i sin egen mage.

I juli begick en anställd i Marseille självmord, efterlämnande ett meddelande som inte skonade arbetsgivaren: "Jag tar mitt liv på grund av mitt arbete på France Télécom. Det finns inget annat skäl."

De senaste 18 månaderna har 22 personer inom företaget tagit livet av sig. Skälet uppges vara fruktansvärda arbetsförhållanden, omstrukturering, trakasserier och införandet av amerikanska managementmetoder.
"Vi är exempelvis 50 personer här, och hälften går på antidepressiva.", berättar en anställd på avdelningen för Internet-reklamationer. "Man skall väl inte behöva vänta på att ännu fler kollegor tar livet av sig innan något görs!".
Återkommande nyckelord: Infantilisering, övervakning, stress, depression, avhumanisering, management genom skräck...

France Télécom har nu beslutat utbilda sina anställda i självmordsprevention. Däremot är det tyst från politiskt håll. Presidenten som vanligtvis uttalar sig om allt, har inte berört ämnet; liksom inte heller arbetsmarknadsministern Xavier Darcos eller hälsoministern Jocelyne Bachelot.

Regeringen Sarkozy har annat att tänka på, tre dagar innan parlamentet återupptar sitt arbete.
(Texten på affischen lyder: Då det verkligen börjar göra ont kommer det att vara för sent för vår frihet)

Motståndet mot Google Books IV - Sverige

Johan Wennström, SvD, efterlyser idag "Djup och besinning i upphovsrättsdebatten", men presterar inget sådant själv, vilket även Mårten Schultz konstaterar.

Schultz - som säger sig ha svårt för upphovsrättsförespråkarnas "fetischistiska förhållandet till pengar" - skriver även:
"Dessvärre verkar det inte som at Google har haft någon på plats som kunde förklara de fantastiska möjligheter det digitala Alexandriabiblioteket innebär. (Kritiken mot Google bottnar bland annat i ett misstänkliggörande av företagets intentioner – själv ser jag inte större anledning att misstro Googles avsiktsförklaringar än statens.) Ur ett principiellt perspektiv, inte minst ett kulturarvsperspektiv, finns det minst lika starka skäl som talar för skapandet av denna fantastiska litteraturskatt, även om det sker på bekostnad av upphovsrätten.

[Litet lugnande för de som är ängsliga för att Google kommer att kidnappa hela världslitteraturen kan vara att påminna om att staten har möjlighet att expropriera egendom om det ligger i allmänhetens intressen. Så kan ske även med immateriella rättigheter. Att rädda en litteraturhistoria ligger naturligtvis i allmänhetens intresse.]"

För Förläggarföreningens direktör Kristina Ahlinder är det dock endast fråga om "världens största upphovsrättsintrång" (SvD 8/9). En inställning Falkvinge nyligen bemötte i en radiodebatt i P1 Morgon, och som gav upphov till solklara ställningstaganden.

Författarförbundets Mats Söderlund konstaterar torrt att Google åtminstone ger bättre avtal än Bonniers och avslutar med ett skarpt omdöme om bokförlagets metoder: "På det här sättet drar Bonniers med sig hela bokbranschen i samma träsk som nästan tagit kål på musikbranschen." (DN 15/05-09)