Uppvaknanden I

Det fanns en tid då president Sarkozy tycktes oövervinnerlig. Hans politiska motståndare var söndrade. Han kunde dessutom göra det onda värre genom att relativt fritt rekrytera de bästa i motståndarlägret och ge dem höga poster i sin egen regering. Parti Socialiste (PS) inledde en intensiv period av inre stridigheter som sprack ut i offentliga gräl och maktkamp inför öppen ridå.

Efter en orgie i politiskt självskadebeteende dödförklarades partiet förra året av den tongivande vänsterintellektuelle filosofen Bernard Henri-Lévy, som ville se det upplöst:"J'ai rarement vu des politiques mettre autant d'énergie à s'autodétruire. Si ça ne concernait qu'eux, ce ne serait pas trop grave. Mais il s'agit de l'alternative à Nicolas Sarkozy, de l'espérance des gens" "Jag har sällan sett politiker lägga ner en sådan energi på självförstörelse. Om det bara angick dem vore det inte så farligt. Men nu handlar det om ett alternativ till Nicolas Sarkozy, om människors hopp." "Alla vet att det är dött", försäkrade han vidare, "men få vågar säga det."

Sedan dess har partiledaren Martine Aubry, som tillträdde i november 2008, alltmer vuxit in i sin roll. Valet till EU-parlamentet var ett svårt bakslag där det stod klart att (PS) förlorat många röster till Europe Écologie - men därefter har Aubry alltmer framstått som en oomstridd ledare för det turbulenta partiet. Resultatet i årets regionalval måste ändå närmast ha kommit som en chock: Parti Socialiste stod som segrare i 23 av 26 valkretsar; en triumf och en övertydlig misstroendeförklaring mot Sarkozys politik.
Det är inget tvivel om att regionalvalen blåste nytt liv i partiet: UMPs makt kan brytas. If it bleeds, we can kill it. Martine Aubry utlyser nu "l'Année du projet socialiste" "Det socialistiska projektets år", ett år av politiskt kampanjande för en alternativ samhällsvision efter "misslyckandet för sarkozysmen". Målet är ett starkt parti som kan möta högern, under den form den kommer att anta, i presidentvalskampanjen 2012.