Delfinen

Le Nouvel Observateur ställer Dagens Fråga till sina läsare: "Anser ni att Louis Sarkozy, 12 år, bör utnämnas till Frankrikes ambassadör i USA? Eller vd för den franska televisionen (han tittar ofta på tv)? Eller utbildningsminister (han går till skolan varje dag)?"

Tanken på att den 23-årige studenten Jean Sarkozy, en av presidentens tre söner, kommer att överta ledningen för Frankrikes finanscentrum La Défense väster om Paris, upprör känslor. Av förklarliga skäl: Frankrike har, uppseendeväckande och definitivt, avskaffat monarkin - och Femte Republikens president återinför ett system där makten går i arv, vilket är en skymf mot republikens hela idé.

Visserligen är fenomenet med en självreproducerande elit - och politikers barn som själva får politisk makt - inte nytt. Det nya är att man valt att helt strunta i de eftergifter för formen som ändå gjort systemet acceptabelt i fransmännens ögon. Makt och privilegier har till exempel kunnat legitimeras av ett diplom från en elitskola; man har vinnlagt sig om att upprätthålla illusionen av republikansk meritokrati även om samhällets maktstrukturer förblivit oföränderliga.

Kretsen kring Sarkozy den äldre försvarar beslutet med arrogant fräckhet, men affären sprider obehag även inom de egna leden.

Jean Sarkozy leker med dubbelbetydelsen hos ordet dauphin, "delfin" när han säger: "Quand on parle de dauphin, je comprends mieux pourquoi : j'ai vu qu'il y avait un certain nombre de requins autour de moi ..."

"Nu förstår jag bättre varför man talar om dauphin [delfin]: jag har märkt att det finns en del hajar runt mig..."

"Dauphin" var tidigare den franska tronarvingens officiella titel, och den används allt oftare för att hånfullt benämna presidentens son.

Stackars barn

Emma & Marianne

Emma Opassande håller ett entusiasmerande brandtal. Ett sådant man bör hålla från en hästrygg eller en barrikad, i den anda som besjälar Marianne.
(Piratrörelsen saknar tyvärr ibland relevant retorisk rekvisita. Den som ställer sig på en laptop kommer endast obetydligt högre upp.)

Emma avslutar: "Partister från båda sidor om blocken förenades och vi förlorade visserligen den här striden — men slaget är inte över. För det är så — vill man ha något gjort ordentligt måste man göra det själv. Borta är nu möjligheterna att lägga förtroende och ansvar hos alliansen. Att lägga det ansvaret på det röda blocket är för några av oss en chansning som vi inte känner att vi har råd med i dagsläget.

Idag börjar kampanjen för att lyfta in Piratpartiet i riksdagen 2010 på allvar. Har du möjlighet att hjälpa till med detta på ett aldrig så litet sätt, så gör det. Förvänta dig inte att någon annan kommer att göra det åt dig. Många bäckar små kommer att så småningom bilda den fors som behövs för att riva upp de lagar som försämrar våra liv.

Jag måste nämligen ha något att hänga upp mina förhoppningar på och det är därför jag gör det själv. Aldrig ger jag upp. Aldrig. Vi vanliga svenssons är inte satta på denna jord för att kontrolleras och styras. Det finns inga gudomliga regler som säger att jag måste ställa upp på detta.

Jag tänker sätta mig på tvären hela vägen, mitt privatliv är inte makthavares egendom — det är mitt och jag kommer att slåss för att det förblir mitt. Jag hoppas jag får sällskap."

Det borgerliga blocket måste efter gårdagen betraktas som definitivt uträknat. Det förbluffande och oväntade har skett att statsminister Reinfeldt, en principlös man som endast åtrår regeringsmakten, dräpt den svenska borgerligheten och gjort liberalismen till ett irrande spöke. Återstår den sk "Alliansen", en statskramande, konservativ mittenkonstellation, i praktiken ett enda parti, kemiskt fritt från liberal ideologi. Ett "statsbärande" parti som valt att försätta sig i opposition mot sin egen befolkning.

Et tu, Brute?

Från den ljusa sidan

Alliansregeringen har drivit igenom FRA-lagen.

Men pappersbrev skyddas fortfarande av lagar - och så är det dessutom vackert och smakfullt med exklusivt brevpapper och klassiska skrivdon.

God Smak, kryptering eller sabotage? Det är frågan.

Den milda despotismen III

När Alexis de Tocqueville förställer sig något han aldrig sett; ett demokratiskt tyranni, så föreställer han sig ett samhälle som i förbluffande hög grad liknar vårt eget:

"That power is absolute, minute, regular, provident, and mild. It would be like the authority of a parent if, like that authority, its object was to prepare men for manhood; but it seeks, on the contrary, to keep them in perpetual childhood: it is well content that the people should rejoice, provided they think of nothing but rejoicing.

For their happiness such a government willingly labors, but it chooses to be the sole agent and the only arbiter of that happiness; it provides for their security, foresees and supplies their necessities, facilitates their pleasures, manages their principal concerns, directs their industry, regulates the descent of property, and subdivides their inheritances: what remains, but to spare them all the care of thinking and all the trouble of living?

Thus it every day renders the exercise of the free agency of man less useful and less frequent; it circumscribes the will within a narrower range and gradually robs a man of all the uses of himself. The principle of equality has prepared men for these things; it has predisposed men to endure them and often to look on them as benefits.

After having thus successively taken each member of the community in its powerful grasp and fashioned him at will, the supreme power then extends its arm over the whole community. It covers the surface of society with a network of small complicated rules, minute and uniform, through which the most original minds and the most energetic characters cannot penetrate, to rise above the crowd. The will of man is not shattered, but softened, bent, and guided; men are seldom forced by it to act, but they are constantly restrained from acting. Such a power does not destroy, but it prevents existence; it does not tyrannize, but it compresses, enervates, extinguishes, and stupefies a people, till each nation is reduced to nothing better than a flock of timid and industrious animals, of which the government is the shepherd."

Den milda despotismen II

Alexis de Tocqueville var övertygad om demokratins oundviklighet, dess historiska nödvändighet, även om han hade sina reservationer mot styrelseskicket.

Han insåg att strävan efter jämlikhet kunde innebära ett hot mot friheten. Det demokratiska samhällets jämlikhet utjämnar medborgarnas makt och tillgångar men fråntar dem samtidigt deras oberoende och de resurser som möjliggör motstånd mot makten. Det feodala och det aristokratiska samhället hade tydliga motvikter mot centralmakten. I Amerika såg Tocqueville ett starkt civilsamhälle och oberoende medborgare.

"Civilsamhällets oberoende var med andra ord en förutsättning för att frihet och jämlikhet skulle kunna kombineras, men inte bara genom att stödja demokratin utan också genom att agera motvikt mot de folkvalda. Bilden av civilsamhället som en nödvändighet i en stabil demokrati är förmodligen Tocquevilles största bidrag till den politiska filosofin." (SvD, 28/05-07)

Följaktligen destabiliseras demokratin då civilsamhället försvagas och de folkvalda får för stor makt över medborgarnas liv. När de styrande agerar i samförstånd för att bekämpa medborgarnas initiativ, lägga till rätta deras liv och ignorera deras åsikter har demokratin i praktiken upphört och övergått i något annat.

Alexis de Tocqueville försöker i den andra volymens fjärde del: What sort of despotism democratic nations have to fear, föreställa sig vilket typ av hot de demokratiska samhällena kan ställas inför i framtiden. Han skriver:

I think, then, that the species of oppression by which democratic nations are menaced is unlike anything that ever before existed in the world; our contemporaries will find no prototype of it in their memories. I seek in vain for an expression that will accurately convey the whole of the idea I have formed of it; the old words despotism and tyranny are inappropriate: the thing itself is new, and since I cannot name, I must attempt to define it.

I seek to trace the novel features under which despotism may appear in the world.

Alexis de Tocquevilles vision av det nya tyranniet befinner sig mycket nära dagens europeiska samhällen.

Den milda despotismen I

Det är intressant att åter läsa Alexis de Tocqueville, säger Dominique Rousseau, professor i konstitutionell rätt vid universitetet i Montpellier under en intervju publicerad i Le Monde. "Då Alexis de Tocqueville återvände från USA omkring 1830, förordade han införandet av allmänna val. Till sina vänner, som menade att han var galen, sade han något i stil med: 'Oroa er inte, allmänna val legitimerar bara utövandet av makt hos dem som redan har den.'"

Alexis de Tocqueville (Wikipedia, sve.), fransk adelsman och politisk filosof, skrev efter en studieresa i USA det omfattande verket De la démocratie en Amérique (Om demokratin i Amerika) som publicerades i två delar år 1835 och 1840. Verket i sin helhet, översatt till engelska finns här.

Professor Rousseau talar om den "rojalistiska kultur", med utbredd nepotism och i praktiken ärftlig makt, som illustreras av det formella valet av den 23-årige studenten Jean Sarkozy, presidentens son, till ett högt ämbete:

"Cette pratique referme la classe politique sur elle-même et dresse un mur entre la "noblesse d'Etat" dont parlait Pierre Bourdieu et le tiers état, le bas peuple qui accède plus difficilement à l'exercice du pouvoir mais à qui on demande d'acclamer par le vote cette 'noblesse' qui s'autoreproduit."

"Denna praktik isolerar den politiska klassen och reser en mur mellan 'statens adel', som Pierre Bourdieu talade om och det tredje ståndet, folket, som har svårt att få tillträde till makten men av vilket man kräver att de med sin röst bekräftar denna 'adel' som reproducerar sig själv."

Juridikprofessorn ser en mycket stor och allvarlig svaghet hos demokratin och frågar sig vad det allmänna valet egentligen har för betydelse för demokratiseringen av samhällets institutioner:
"L'élection est considérée comme l'instrument permettant au peuple d'exercer le pouvoir. On se rend compte qu'elle est un instrument permettant de confier l'exercice du pouvoir à ceux qui le possèdent déjà. Une réflexion de grande envergure est à mener sur la signification du vote dans la construction des pratiques démocratiques."

"Det allmänna valet anses vara det instrument genom vilket folket tillåts utöva makt. Men man inser att det istället är ett instrument som tillerkänner de som redan har makten rätt att utöva den.
Det behövs en omfattande reflektion över vad det allmänna valet betyder för konstruktionen av den demokratiska praktiken."

Dagens centrala begrepp

Nyttig idiot (Wikipedia): "Nyttig idiot är ett nedlåtande omdöme om en person som löper andras ärenden utan att vara medveten om att så är fallet och i stället tror att det är de egna intressena som värnas. Detta beteende har använts av bland annat underrättelsetjänster genom att utnyttja övertygelsen hos godtrogna "idealister" eller personer starkt knutna till en politisk lära eller konformism för att sprida propaganda, falska rykten, samla in information, med mera."


Idag röstar Riksdagen om FRA-lagen