Från rött till grönt

Trots att det mycket väl kan vara alldeles för tidigt att ta ut någon seger i förskott - efter torsdagens omröstning i Europaparlamentet - så innebär utslaget en betydelsefull markering mot de krafter som önskar införa diktatur på Nätet.

Den franska dagstidningen le Monde rapporterar kort, och konstaterar att EU har en uppfattning diametralt motsatt den som framförs av kulturminister Christiane Albanel. Men det mest intressanta är läsarkommentarerna; förtjusta, triumfatoriska - fyllda med tacksamhet över Europa, som räddat dem från den egna regeringen. Segern är alltså symboliskt viktig - eftersom den stärker motståndet på hemmaplan; både bland medborgare och oppositionspolitiker.

Exempelvis har talespersoner för Les Verts (De Gröna), redan uttryckt stor glädje över utslaget. Till dem hör Martine Billard, som sitter i Nationalförsamlingen för Les Verts.

Hon toppar nu den lista som La Quadrature du Net sammanställt, där de rankar och betygsätter politiker efter deras inställning till den frihetskränkande Hadopi-lagen.
Ju mer frihetlig desto grönare på listan - ju mer repressiv desto rödare.

Oui! Oui! Oui!

Europaparlamentet sätter ner foten i integritesfrågan: Mot statlig censur, mot systematisk övervakning - och för medborgerliga rättigheter. Det är djupt glädjande, en stor lättnad och ett ljus i mörkret.

La Quadrature du Net konstaterar snabbt att detta var en signal från Europa riktad direkt mot Frankrike. Alldeles särskilt avvisades den franska käpphästen "la riposte graduée", deras version av "three strikes, you're out", som syftar till att efter ett par varningar stänga av misshagliga från nätet.
Det är en svår motgång för Frankrikes kulturminister Christiane Albanel - men, konstaterar La Quadrature, ett bevis för att fransmännen kan vända sig till EU när deras rättigheter förtrampas på hemmaplan.

På samma sätt har jag sett EU-parlamentet som en sista räddning för medborgare i ett land där deras stat löper amok. Alldeles särskilt gäller detta oss, som medvetet gjorts skyddslösa mot staten och har en lång historia av statlig egenmäktighet.

Dessvärre har EU snarare tyckts svikta under den massiva attacken från diverse lobbygrupper och varit på väg åt helt fel håll - tills nu.
För oss, möjligen; en milstolpe, en fyrbåk! För vissa franska politiker; en rejäl örfil. And they had it coming.

War on Science

HAX skriver idag om hur fler och fler börjar ifrågasätta en narkotikapolitik som bygger på en krigsförklaring mot droger.
Ett inlägg på Nyheter24.se rapporterar om hur USA:s "War on Drugs" beskylls för att skapa onödigt och proportionerligt stort lidande i sitt spår.
Amerikanska Food- and Drug Administration (FDA) har intagit en helt och hållet politiskt motiverad, oförsonlig attityd mot alla former av droger, och ändamålets helgande av medlen är legio. Problemet är att FDA:s agerande är kontraproduktivt, liksom alla åtgärder som inte tar en pragmatisk hänsyn till verkligheten.

Detta absoluta politiska fördömande har också fungerat som ett förbud mot forskning. Sakta, sakta börjar motståndet mot att bedriva vetenskaplig forskning på området att mjukas upp - men inte den politiska attityden och därför inte heller attityden hos FDA.

MAPS; Multidiciplinary Association for Psychedelic Studies, bedriver ett intensivt lobbyarbete worldwide för att lyfta stigmat från psykedeliska droger och marijuana, i syfte att möjliggöra fortsatt medicinsk forskning. De stöder vetenskapliga projekt världen över - och har som främsta fiende irrationella föreställningar med rötter i 1970-talet, och de lagar som stiftades då.

The Economist skriver om hur MDMA (ecstasy) visat sig ha en förbluffande, kraftfull effekt på patienter som lider av ett svårt post-traumatiskt stress-syndrom. Drogen tycks återuppliva förmågan att känna tillit hos svårt traumatiserade, och upplevelsen möjliggör en snabb känslomässig läkningsprocess.

Men problemet är alltså att det finns ett stort motstånd mot alla undersökningar som syftar till att utröna drogens välgörande och medicinska egenskaper - ett motstånd grundat på den politiska panik som utlöstes när ecstasy började användas som rekreationsdrog. Uppsvinget för ecstasy kom dock först när drogen narkotikaklassades och förbjöds.

Den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature Medicine berättar att FDA även gör forskning på marijuana till ett stort problem, genom att först med tvekan tillåta forskning, men sedan förbjuda forskare att odla växten.

Obama tillträdde endast sex dagar efter att detta beslut fattades, och beslutet kan alltså betraktas som ännu en destruktiv rest från Bushs irrationella och vetenskapsfientliga era.

Det sanna näthatet

Denne man; Frédéric Lefebvre, hatar Nätet. Han är talesman för UMP, Sarkozys högerkonservativa parti, ledamot i Nationalförsamlingen - och har gjort det till sitt mission in life att kväsa Internet. Han skyr absolut ingenting i sin retorik, och tycks inte heller sky någonting då det gäller repressiv lagstiftning.

Under en debatt i Nationalförsamlingen, 15 december 2008, kunde han höras vräka ur sig följande:

L’absence de régulation financière a provoqué des faillites. L’absence de régulation du Net provoque chaque jour des victimes ! Combien faudra-t-il de jeunes filles violées pour que les autorités réagissent ? Combien faudra-t-il de morts suite à l’absorption de faux médicaments ? Combien faudra-t-il d’adolescents manipulés ? Combien faudra-t-il de bombes artisanales explosant aux quatre coins du monde? Combien faudra-t-il de créateurs ruinés par le pillage de leurs œuvres ?

Il est temps, mes chers collègues, que se réunisse un G20 du Net qui décide de réguler ce mode de communication moderne envahi par toutes les mafias du monde.

"Frånvaron av regleringar på finansmarknaden har lett till konkurser. Frånvaron av reglering av Nätet orsakar varje dag nya offer! Hur många unga flickor skall behöva bli våldtagna innan myndigheterna reagerar? Hur många skall dö av förfalskad medicin? Hur många ungdomar skall manipuleras? Hur många hemmagjorda bomber skall explodera i världens alla hörn? Hur många kreatörer skall behöva ruineras pga attt man plundrar dem på deras verk?

Det är dags, kära kollegor, för ett G20-möte om Nätet för att diskutera regleringen av detta nya medium som nu fylls av all världens maffia."

Någon ropar: - Och av UMP!

"La mafia s’est toujours développée là ou l’État était absent ; de même, les trafiquants d’armes, de médicaments ou d’objets volés et les proxénètes ont trouvé refuge sur Internet, et les psychopathes, les violeurs, les racistes et les voleurs y ont fait leur nid."

"Maffian har alltid frodats där staten varit frånvarande; vapenhandel, häleri, koppleri har funnit sin tillflykt på Nätet, liksom psykopater, våldtäktsmän, rasister och tjuvar."

Någon ropar: - Och politiska ledamöter!

Frédéric Lefebvre fortsätter med att konstatera, att han vet betydligt mer än de flesta om Internet (följt av mummel från auditoriet) eftersom han är en internetpionjär - på den tiden då det inte fanns några problem, eftersom endast några tusen var uppkopplade. Nu däremot, är det "miljoner" och Nätet har blivit...

"(...)l’un des lieux du monde où règne le capitalisme sauvage, le libéralisme sauvage."

"(...)en plats där den råa kapitalismen och den råa liberalismen regerar." (Skratt och utrop från socialisterna.)

Det är inte en överdrift att påstå att Lefebvre ger Näthatet ett ansikte och att han själv, bland nätsurfare, är en mycket hatad man. Han står dock inte oemotsagd. Inte ens under sin egen talartid i Nationalförsamlingen.

Utpressning via "Tyskland-Schweiz-Frankrike"-brev

Nu börjar utpressningsverksamheten som affärsidé utvecklas i anti-piratkrigets spår.
I Frankrike har brev, med krav på att mottagaren betalar 316 euro inom 8 dagar, till synes slumpmässigt skickats ut.
Anledning: man skall ha gjort sig skyldig till illegal nedladdning av en (1) erotisk film. Och ja, kravet kommer från Tyskland, som tagit hjälp av ett schweiziskt företag som fiskat ut IP-adresserna till "piraterna" med hjälp av mjukvaran BlackWidow.

Personuppgifterna har i sin tur begärts ut från fransk domstol och breven har formulerats och skickats ut av en oklanderlig (fransk) advokatbyrå i Paris. Alltså; bedrägeri på hög nivå, med det franska domstolsväsendets passiva, och en fransk advokatbyrås aktiva, medhjälp.

Den inblandade advokatbyrån, som lånat sig till att bedriva den här typen av verksamhet, försäkrar att man följt alla lagar, att felaktiga anklagelser är mycket ovanliga och att flertalet "pirater" redan har betalat. Den tillfrågade advokaten vägrar dock uppge hur många.

Nättidningen Numerama, som publicerar artikeln idag, råder de drabbade att inte betala och inte höra av sig till advokatbyrån. Ingen, menar tidningen, är intresserad av att driva detta vidare till en dyr process, utan målet är att skrämma så många som möjligt att betala snabbt.

Grab-and-run. Helt legalt.

Övervakning och straff

Den franska månadstidskriften Le Monde Diplomatique, har tagit otvetydig ställning mot den "franska Ipredlagen" Hadopi.
Ett tydligt exempel är en artikel från den 12 mars 2009 med titeln; Hadopi: surveiller et punir Internet dvs. "Hadopi: övervaka och straffa Internet". Tidskriften konstaterar att Hadopi-lagen har som främsta funktion att lugna upphovsrättslobbyn, visa regeringens handlingskraft och i största allmänhet avskräcka "nätsurfare", och man förkastar den med samma argument som används i Sverige mot den svenska motsvarigheten.

Men, tillägger "Le Diplo"; Hadopi-lagen syftar också till att bereda marken för filtrering av Nätet - även om detta nu bara framstår som en bieffekt.

Den i framtiden ansvariga myndigheten, med den tungt betydelsebärande förkortningen HADOPI - la Haute Autorité pour la Diffusion des Oeuvres et la Protection des droits sur Internet, i ungefärlig översättning "Högsta Myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på Internet" - kommer förmodligen, enligt tidskriften, att få långtgående maktbefogenheter.

Man konstaterar: "(...)la Haute autorité a vocation à devenir l’organe de contrôle et de régulation du web. Après avoir muselé la télévision publique, puis mis la presse sous assistance respiratoire, il restait au président de la République à s’assurer de la domestication de ce canal rebelle, qui est aujourd’hui l’un des derniers lieux de critique active de la politique gouvernementale.
"Den Högsta myndigheten har förutsättningar att bli ett organ för kontroll och reglering av Internet. Sedan den statsägda televisionen belagts med munkavle och pressen lagts i respirator, återstår det bara för Republikens president att tämja denna sista rebelliska kanal för verkligt motstånd mot regeringens politik."

Avslutningsvis uttrycker man sin oro över politikers iver att kriminalisera Internet, och ser det som en "experimentverkstad" för makthavare som försöker ta kontroll över det sista fria mediet.

De svårigheter makthavare nu står inför illustrerades i dagarna, då en tillrättalagd intervju med statsekreterare Nathalie Kosciusko-Morizet, ansvarig för IT-frågor, publicerades i dagstidningen Le Figaro. ElectronLibre kontrade med att publicera en läckt, ocensurerad intervju på Nätet, där NKM (som hon kallas) frånsäger sig allt ansvar för Hadopi-lagen och konstaterar att hon själv minsann vet hur man gör sig anonym på Nätet.

Le Poste jämför formuleringar: Ursprungligen säger NKM:
"Cette loi a été préparée avant que j'arrive à ce poste. Mon ministère n'a, à aucun moment, été associé à sa conception."
"Den här lagen var redan förberedd innan jag tillträdde. Mitt departement har inte på något sätt haft med den att göra".

I versionen publicerad i Le Figaro har orden omformulerats och mildrats: "Il a été décidé depuis longtemps que cette loi serait travaillée, puis portée exclusivement par le ministère de la Culture."
"Det var sedan länge bestämt att denna lag skulle utarbetas och föras fram under kulturdepartementets exklusiva ansvar".

Givetvis är det på alla sätt förargligt för politiker av Sarkozys kaliber att inte få bestämma vad som förs ut i media. Ansvariga utgivare kunde han på den gamla goda tiden ringa upp och skälla ut (vilket påstods ha skett då "Le Match" publicerat bilder på hustrun tillsammans med sin älskare) eller så kunde han förlita sig på deras lojala kryperi - som i ett löjeväckande fall med bortretucherade bilringar på ett semesterfoto.

Men vem ringer man upp och skäller på nu? Vem är chef över Internet?

Uppdatering: Frågan var retorisk. Jag vet, frågan är om Sarkozy gör det.

Un troll de papier

Bloggosfären har uppmärksammat att den alltid briljante Anders Mildner har myntat ett nytt begrepp: Papperstroll. Därmed har Mildner gjort oss alla en stor tjänst genom att äntligen ge oss en term för att benämna det vanligt förekommande fenomenet etablerad journalist i papperstidning, som publiceras där på grund av sin förmåga att skapa debatt och/eller bråk - och endast därför.

Med Mildners ord:
På internet kallas personer som bara håller låda för att skapa oreda för troll, men det är, som alla inser, inte särskilt svårt att hitta ett flertal kända papperstroll i spalterna. Vissa återanvänds dessutom flitigt av tidningarna, eftersom de lyckats hitta ett läge där de kan trolla för fullt, samtidigt som de ger sken av att föra en seriös debatt.

Och att publicera dem är nu, tack vare Mildner, trollpublicering.

Eftersom troll kallas troll även på franska, bör även detta språk berikas, med uttrycket Troll de Papier.

Fem grabbar i ett garage

Intresseorganisationen La Quadrature du Net - som finns i engelskspråkig variant! - bedriver just nu en intensiv kamp för att försvara fransmännens medborgerliga rättigheter på Internet, rättigheter som är under sällsynt hård attack. Frankrike intar täten bland de demokratiska samhällen som börjat hämta både problemformuleringar och problemlösningar från diktaturstater, i syfte att stävja Nätets provocerande frihet och oreglerade möjligheter.

La Quadrature du Net - fem grabbar i ett garage, enligt kulturminister Christiane Albanel - kan alltså sägas befinna sig vid fronten.

Dessa "fem grabbar" har från sitt garage gjort iaktagelsen att politiker, efter att de blivit invalda i parlamentet, mer eller mindre tycks kunna ignorera sina väljare och genomdriva en agenda för vilken de saknar mandat. Och detta utan att ställas till svars, eftersom medborgerlig transparens saknas och det politiska minnet är mycket kort. Nätet, däremot, glömmer som bekant inte.

La Quadrature du Net har därför beslutat sig för att starta en wiki: Mémoire Politique där politikers ställningstaganden i integritetfrågor (både nationellt och i EU) skall publiceras. Syftet: "à mettre concrètement en oeuvre le principe fondamental de la démocratie représentative" dvs;
"att konkret möjliggöra den fundamentala principen i en representativ demokrati."

Gérald Sédrati-Dinet, analytiker på La Quadrature du Net förklarar:
"Dans le cadre des débats sur la loi HADOPI, chaque citoyen peut, grâce à cet outil, contrôler si le pouvoir qu'il délègue est utilisé pour défendre ses droits et libertés fondamentaux ou s'il est au contraire dévoyé au profit des industries du divertissement »,

"Tack vare detta verktyg kan varje medborgare, under debatten om HADOPI-lagen, kontrollera om den makt han överlämnat används för att försvara hans fundamentala fri- och rättigheter eller om den missbrukas till förmån för underhållningsindustrin."

Det politiska ansvaret befinner sig plötsligt där det hör hemma: hos den enskilde politikern, som representerar de medborgare som anförtrott honom eller henne detta uppdrag.

Länk till den franska artikeln.

Läsarkommentarerna som följer på artikeln är positiva till initiativet, men fulla av bitterhet mot det politiska etablissemangets nedlåtenhet. Les internauts, ordet för de som "navigerar"/befinner sig på Nätet (nätsurfare), har nyligen fått höra att den franska demokratin inte gäller dem utan - medborgare.
Eller som någon i kommentatorsfältet sammanfattar det:

"Tusan, det är sant: jag hade glömt att 'les internauts' inte är människor...- Men däremot är de inte _bara_ pirater, skurkar och sexbrottslingar, de spelar även våldsamma _dataspel_ och går se'n ut och dödar riktiga människor på gatan."

Och den inställningen är ett direkt resultat av repressiva metoder och politisk arrogans.

Allt flyter

Det kändes som om jag överlevt en fartygskatastrof. Det sjunkna fartyget hade tagit allt med sig till havsbotten, och det enda som fanns kvar var det som liksom jag flutit iland. Stickor och strån; spillror, vrakdelar. Bara lätta saker. Bara saker som flöt hade räddats med mig. Aldrig mer äga något jag inte själv kan bära, något som inte kan flyta.

Möblerna gjorde vardagsrummet till ett tillfälligt läger på savannen; ihopfällbara safarimöbler i trä och läder. Människor vågade inte sätta sig i dem - eller ramlade ur dem, eller till slut: satt sönder dem.

Sovrummet tapetserades i ljusgrått; sinnesfridens och lugnets färg. På väggen ett vanitas-motiv. Minns att du är dödlig.

Döden:
- Ingenting undgår mig. _Ingen_ undgår mig.

Skönt.

Franskt vin mot frihetsmord

Äntligen en protest värdig det franska folket!
Den franske bloggaren Korben berättar om hur vingården Domaine Bérnéas valt att saluföra en begränsad upplaga av 1000 vinflaskor mot HADOPI - den franska extremvarianten av Ipred-lagen - och att låta intäkterna från försäljningen gå till organisationen La Quadrature du Net .

Denna organisation är en av de starkaste rösterna i en hårdnande kamp mot de lagar som fått namnet "les lois liberticides" - de frihetsmördande lagarna - som man nu försöker genomdriva i Frankrike, i det uttalade syftet att ta kontroll över Nätet och reducera det till ett distributionsverktyg.

Korben tillägger även att vinet är utmärkt och att detta verkligen är ägnat att inge människor den rätta kampviljan.

Man kan se ytterligare en form av protest, initierad av La Quadrature du Net, på Korbens egen blogg - mörkläggningen. Han är "blackouté contre HADOPI" - något som många fransmän på Facebook tagit efter genom att mörklägga sina profilbilder.

Det kan tyckas obegripligt att just Frankrike, med den franska kulturens frihetspatos, är bland de starkaste förespåkarna för nödvändigheten att verkligen kväsa Nätet. Men protektionisktiska strömningar har kunnat skönjas tidigare, i synnerhet när syftet varit att värna fransk kultur, vars egna bärkraft man tydligen inte törs lita på. Och det är främst med den franska kulturen som motiv - eller alibi - man försöker strypa Nätets frihet.

Följande citat, ur en förutseende artikel i L'Express, finns att läsa på La Quadrature du Net's hemsida:

"Ce n’est pas un débat anecdotique. Si on laisse faire, non seulement on verra s’installer en France un frein à la croissance la plus moderne, mais on préparera l’avènement de la pire des sociétés, qui cumulerait l’avidité impitoyable du capitalisme, et la surveillance totalitaire du communisme." Jacques Attali (l'Express 26/11/2007)

"(...) Om man låter detta ske leder det inte endast till att man bromsar in den mest moderna formen av tillväxt, utan även till att man inleder en utveckling mot det sämsta tänkbara av samhällen: ett samhälle som förenar kapitalismens skoningslösa girighet med kommunismens totalitära övervakning."

Pale Rider Style

Vad krävs för att få fransmän att protestera våldsamt? Inte mycket. Att slänga flaskor med grisblod mot ett lokalt stadshus hör snarast till normal samtalston i franska konflikter. Men märkligt nog har protesterna mot lagen HADOPI, den franska extremvarianten av Ipredlagen, hittills varit mycket försiktiga. Detta har varit mycket svårförklarligt. Men nu börjar motståndet - äntligen - ta form, och precis alla argument känns igen från vår egen debatt. Med samma vulgärliknelser från det politiska etablissemanget .
Dock: goda nyheter imorse från en fransk vän: "- Frankrike mobiliserar sig mot HADOPI!" - och de lagar man nu börjar kalla "liberticides" - frihetsmördande.

Muriel Marland-Militello, en framträdande medlem av UMP, Sarkozy's högerkonservativa parti, uttrycker sig på ett belysande sätt:
"Ce qui compte en démocratie ce ne sont pas les internautes plus ou moins facilement identifiables derrière leurs pseudos, ce sont les concitoyens." Vilket fritt kan översättas som:
"De som räknas i en demokrati är medborgarna, och inte "les internautes" = de som befinner sig på Internet, och gömmer sig bakom sina pseudonymer; mer eller mindre lätta att identifiera.

Uppenbarligen betraktas de senare som utomjordingar - eller i alla fall inte som franska medborgare, vilket är ungefär samma sak.

86% av Frankrikes unga anses vara motståndare till HADOPI, och till och med den unga falangen inom UMP valde nyligen att mopsa sig och offentligt gå ut med ett fördömande. Men de måste fått smaka på en niosvansad partipiska, svingad av Sarkozy personligen, eftersom ett uttalande som prisade lagens rättrådighet - och försäkrade om dess absoluta nödvändighet - snabbt kunde publiceras i deras namn. Så snabbt att man i uttalandet konstaterade att lagen förmodligen kommer att vara på plats "redan den 1 januari 2009".

I uttalandet kan man även läsa:
"Par le biais de ce projet de loi, l’idée maîtresse est ainsi de faire de la pédagogie, et non de la répression.
Kort sagt: meningen med lagen är inte att förtrycka, utan att uppfostra. Den är "pedagogisk".

Man förklarar vidare:
"Nous voulons faire d’Internet un véritable outil de distribution des biens culturels, en développant l’offre légale en ligne. Toutes les parties sont gagnantes, et notamment les internautes."
"Vi vill göra internet till ett veritablet distributionsverktyg för vårt kulturarv, genom att utveckla legala modeller. Alla vinner på det, i synnerhet 'de som befinner sig på Internet'".

Nätet skall alltså reduceras till ett verktyg för distribution, varken mer eller mindre. Detta är syftet.

Christine Albanel, en av lagens starkaste förespråkare säger : "J’entends que la loi « Création et Internet » serait «liberticide». Mais à quelles libertés porte-t-elle atteinte ? A la liberté de se servir sur Internet comme dans les rayons d’un vaste supermarché de la culture enfin débarrassé des caisses ? »
"Jag hör att lagen om skapande på Internet skulle vara 'frihetsmördande'. Men vilka friheter hotas? Friheten att fritt ta för sig i ett kulturellt snabbköp utan att betala?"

Nog sagt. Det är alltså av största vikt att denna lag aldrig någonsin vinner laga kraft i Frankrike. Sarkozy är en man som vill lägga under sig allt. Internet är bara ytterligare ett territorium. Och lyckas han, kommer han till EU-parlamentet, Pale Rider style, för att dra detta liberticide över oss alla.
"...and Hell followed with him."

Länk till den franska artikeln.

Death by Water

En vän är lajvare och tillbringar dagar i sträck i en suggestiv värld som frammanas och gestaltas av varelserna som bebor den. En pågående skapelse, förgänglig som ett snöslott.

- Är det inte svårt att upprätthålla en roll, tillsammans med människor du faktiskt känner? frågade jag.
Och han svarade: - Gör vi inte alla det? Och jag förbluffades av naiviteten i min fråga.

Jag, som är besatt av att vattentäta skott avgränsar de olika aspekterna av min personlighet och de olika delarna av mitt liv. Ett ständigt arbete med att täta läckor och hindra ett okontrollerat, hotande flöde av vatten från ett utrymme till ett annat. Vattentäta skott. Och den dag de brister: ovillkorlig undergång. Döden genom vatten.

Chaos, Confusion - Fracas

Marianne Greenwood vandrade genom sydamerikas djungler på nakna fötter. Hon bodde som gäst hos naturfolk och ägde inte mer än hängmatta att sova i och en kamera, för att dokumentera.
Hon berövade sig själv all materiell trygghet, utblottade sig; ställde sig till livets förfogande, fullständigt skyddslös. Den enda rikedom hon samlade på sig var berättelser och den rikedomen slösade hon frikostigt på vänner över hela jorden. Fattigdom för Marianne Greenwood var att inte ha pengar till en parfym.

Jag förstår, men saknar helt hennes tillit till livet och hennes upphöjda lugn i sin fattigdom. Men samtidigt känner jag behovet av att inte tyngas av ägodelar eller minnen i materiell form. Behovet är starkt: Jag slänger allt. Jag avyttrar, bortskänker, rensar, förkastar, trots att min rädsla för fattigdom lamslår mig. Det är motsägelsefullt - en paradox.

De citat jag minns har ofta fattigdomens och hopplöshetens frihet som tema.

Losing all hope is freedom.

Jag kan dock fortfarande köpa min parfym. Fracas - parfymen som doftar av smultron stadda i förmultning och skära, engelska rosor. Och namnet: Tumult. Så passande.

Vårt nya, spännande styrelseskick!

Tack vare en imponerande tankeskärpa - idag från Emma Opassande, och för några dagar sedan från Copyriot - börjar något nytt kunna urskiljas. En diffus form håller på att få konturer och substans. Ett nytt politiskt landskap kan skönjas - ett landskap med nya oförutsedda egenskaper, styrt av nya maktkonstellationer.
Två nyckelord beskriver det: korporativism och kontroll.

Makten i historisk tid: knuten till en upphöjd person, synlig, extravagant, demonstrativ. Medborgarna: obetydliga enskilda i en skattskriven, men anonym massa.

Den moderna makten är undanglidande och opersonlig, allerstädesnärvarande, men osynlig. Arrogant, men inte knuten till en enskild person. Medborgaren är synliggjord som enskild individ, övervakad och underkastad statens kontroll.

Nu omdefinieras medborgarens roll igen - eller snarare; den kompletteras. Det korporativistiska styrelseskicket upphäver medborgarens individuella betydelse. Det upphäver demokratin.

Nätet erbjuder en exil, där medborgaren själv kan ikläda sig den nya maktens insignier: Medborgaren kan vara osynlig - och agera som en individ med oinskränkt makt över sig själv.

Nätet är en opak sfär, och den undandrar sig Maktens genomlysning.

Och detta är tillräckligt för att anses vara en krigsförklaring.

So, who's laying these eggs?

HAX ger oss idag en ny bokstavs/siffer-kombination: Q6/17

Hans inlägg är så skrämmande att känslan tangerar det sublima. Makthavare förenar sig nu globalt för att stifta lagar avsedda och anpassade för diktaturer. Med problemformuleringar som endast och uteslutande förekommer i diktaturer. Problem av typen: Hur skall en regering egentligen kunna komma åt en anonym opponent i ett land där opposition är förbjuden? Det är den typen av problem man nu söker åtgärda.

Det ena angreppet på demokratin efter det andra följer nu i snabb takt och varje angrepp tycks värre än det föregående. Vad har vi att vänta oss? Alla Integritetskränkande Lagars Moder? Mitt huvud fylls av citat och scener från Alien-filmerna:

Ripley: - But each one of these things comes from an egg, right? So who's laying these eggs?
Bishop: - I'm not sure. It must be something we haven't seen yet.

Vi måste sprida kunskapen om detta. Vi måste agera och vi måste prioritera.

Insurance Man: - Thank you Ripley, that would be all.
Ripley: [aggravated] - No, goddammit that's not all. When these things "do" come down here and that "will" be all,
[Picks up a few pieces of paper]
Ripley: -...and all this bullshit you think is so important, you can just kiss all of that goodbye.

Slagfält

Emma Opassande är en krigskorresponent som outtröttligt rapporterar från det pågående slaget - det slag som står om den mänskliga andens fria territorium - mellan de jordbundna företrädarna för materien och de som oupphörligt, outtröttligt skapar riket av icke-materia, mitt under pågående strid.

Woman with Airplane

De ljusa bilderna - de som finns kvar därför att de får mig att drömma - har alltid samma motiv, i ett oändligt antal variationer: En kvinna och ett flygplan. Så skildrades alltid en älskad kvinna i min barndomsvärld: avtecknande sig mot en flygplanskropp, vingar och propellrar.
Min mor; med läppar röda som blod, hår svart som ebenholtz och hy vit som snö, i gräset i skuggan under en flygplansvinge, på ett flygfält i Frankrike sommaren 1967.

Ingenting framhäver en kvinnas skönhet såsom ett flygplan.

...Tristesse

Eller är det för att huvudpersonen Cécile aldrig blir mer än sjutton år, och för att hon upplever hela sin värld hotad av att någon ställer sig emellan henne och hennes far?
Att hon inser sin makt, och att hon använder den?

Bonjour...

Jag letar efter mitt ex av Bonjour Tristesse - romanen från 1954 - och jag hittar den inte. Det fyller mig med en helt oförutsedd panik. Jag vill läsa den just nu, förmodligen för att solen skiner in genom fönstret på ett särskilt sätt - trots att jag inte tänkt på den på flera år.
Jag sitter i ett klassrum i Frankrike, skriver efter diktamen; lärarinnan läser långsamt, och orden frammanar fantastiska sensationer av gul sand och stark sol. Var kommer orden ifrån? Vem har skrivit dem? Jag får veta: Françoise Sagan.
Jag läser boken om och om igen. Alltid med en känsla av sensation. Varför har den en sådan stark effekt? Sol, lättja, grymhet. En underbar franska. Men varför?

Jag försöker googla på lösryckta fraser för att finna hela texten på Nätet. Nej. Måste gå ut och köpa ett nytt ex. I papper.

Internet, mon amour.

Jag har samma filosofiska inställning till Nätet som John Perry Barlow, som 1996 skrev "A Declaration of the Independence of Cyberspace". Så vackert: Vår värld är annorlunda.
Nätet är det idéernas rike människan alltid drömt om och alltid frammanat: en plats där människan bara är ande utan att tyngas av kropp, av materia. Här är det äntligen, efter årtusenden: Nätet.

Samhällsställning, rikedom, makt i den fysiska världen - ingenting av detta spelar roll här. Denna värld är immateriell:
Den Mänskliga Andens Immateriella Rike, där himmel och helvete, otvivelaktigt, ligger sida vid sida.

Här finns ingen demokrati, i betydelsen: Ingen bestämmer här. Ingen majoritet kan fatta ett beslut som skall gälla alla.
Samtidigt är demokratin absolut, i betydelsen: Du är endast din egen röst, liksom alla andra är detta och inget mer. Du är berövad alla jordiska ägodelar - din rikedom är gränslös.

Det immateriella rikets yttre fiender är de som vill lägga under sig det, som ett jordiskt territorium. De som vill äga, köpa, inmuta och kontrollera. De som vill kränga regler från materiens värld över något som saknar materiell aspekt och som vill applicera sina världsliga maktstrukturer på en värld där sådana saknar fäste.

Just nu pågår en kamp. De jordbundna kämpar för att dela upp Nätet mellan sig; bemäktiga sig det, stycka och exploatera det, som kolonialmakter.
Man vill kväsa alla dessa röster till underkastelse under kolonialmakternas lagar. Man vill kontrollera, övervaka och straffa efter lagar anpassade för en annan värld, en annan tid - ett annat folk.

Men vi som inte är materia sipprar som rök mellan deras fingrar och vår värld följer med oss.

Inmutar territorium

Jag bemäktigar mig ett eget utrymme på nätet. Något jag behövt länge. Men jag tar det i besittning mycket sakta. Mycket. Sakta. Blogglänkar på plats. Mina favoriter, i den ordning de uppdaterar. Om de stod i affektionsordning skulle Blogge Bloggelito stå överst.

Jag bloggar. Alltså finns jag på riktigt.