En Fransk Skandal - III

Det åligger Philippe Courroye, Republikens åklagare i Nanterre, att väcka åtal i de fall som rörs upp i kölvattnet av Affären Bettencourt. Men han är redan starkt ifrågasatt. För det första är hans ämbete underställt regeringen, och hans oberoende i ett mål som involverar regeringsmedlemmar kan ifrågasättas. Men han är dessutom, vilket är väl känt, en personlig vän till presidenten. Dock, värst av allt: Han omnämns själv på de komprometterande bandinspelningarna.

Till exempel diskuterar Liliane Bettencourt och hennes finansielle rådgivare Patrice de Maistre den 21 juli 2009 dotterns anmälan mot kändisfotografen François-Marie Banier, den man som hon anser utnyttjar moderns svaghet. Åklagare i fallet är Phillippe Courroye. De Maistre kan därför lugna Bettencourt: han har nämligen hört, från Sarkozys rådgivare, att Courroye efter några veckor ämnar ogilla åtalet. Vilket också sker, den 3 september.

Bland det första Courroye gör då inspelningarna blir kända är att väcka åtal mot Liliane Bettencourts personlige butler och låta anhålla honom för brottet "kränkning av privatlivet" - redan innan Bettencourt och Banier gör samma sak. Han utövar även starka påtryckningar mot nyhetssajten Mediapart, som hotas med 10 000 euro i böter för varje timme de låter materialet ligga ute på Nätet.

Vid domstolen i Nanterre pågår samtidigt ett öppet krig mellan åklagaren Courroye och domaren Isabelle Prevost-Desprez. De motarbetar varandra, är indragna i uppseendeväckande konflikter med varandra och den känsla som råder mellan dem beskrivs, i Le Monde, som "absolut hat". Och Courroye har Élyséepalatset på sin sida. Särskilt sedan Prevost-Desprez avslog en skadeståndsansökan framställd av presidenten i ett bedrägerimål där han var målsägare.
"Plötsligt betraktades jag som en fiende", skriver domaren i sin bok Une Juge a abattre (En domare att slakta, 2010) - en rasande uppgörelse med den politiska och ekonomiska elitens pågående försök att krossa den oberoende rättvisan.