Nicolas Sarkozy och Dominique de Villepin är på många sätt varandras motsatser. I en roman skulle dessa politiska rivaler knappast ens kännas trovärdiga.
Villepin; lång, aristokratisk och handplockad av Chirac för sitt intellekt. Poet och författare. Född i en välbärgad och framstående familj, utbildad vid elituniversitetet nummer ett för den politiska klassen: ENA: École nationale d'administration. Aldrig demokratiskt vald till något av sina ämbeten.
Sarkozy; kort, hetsig, "har aldrig fått något gratis", aldrig tillhört eliten, aldrig gått på någon elitskola: en underdog, en self-made man - men med en betvingande, dominerande och aggressivt ambitiös personlighet och en förmåga att övervinna alla hinder. En man som tack vare sina personliga egenskaper lyckats bli president.
Dessvärre även en man besatt av kontroll, säkerhetslagstiftning, polisinsatser och skärpta straff. Omgiven av som mest verkar vara ett gäng trogna vänner - Hortefeux, Lefebvre, Copé - som bekräftar hans världsbild och söker överträffa honom i hans eget sätt att tänka. Resultatet har blivit en irrationell politik av spektakulära utspel, nya repressiva lagar och punktvis hårdare tag.
Den senaste tiden har innehållit ett flertal utspel av den typen, alltid med de mest fattiga och utsatta som måltavla, allra helst om de samtidigt är invandrare från Maghreb - och muslimer. På besök i ett utsatt område (Seine-Saint-Denis) den 20 april klargjorde presidenten att han ville se oupphörliga ingripanden och "polistrakasserier" mot små och stora brottslingar, samt indragna barnbidrag till föräldrar med skolkande barn.
Villepin framstår lätt som den civiliserade och tänkande högern bredvid den alltmer högerextreme Sarkozy. Han uttrycker oro över presidentens politik. Han anser att den är "oerhört farlig" eftersom den leder till konfrontationer som republiken sedan kan ha svårt att hantera. Till Le Figaro säger han: "Hur kan man reducera problemen i Seine-Saint-Denis till en säkerhetsfråga, när det finns frågor som är sociala och ekonomiska?". Och beträffande burka-förbudet, som bisarrt nog högprioriteras av regeringen, så varnar han för överreaktioner och lagstiftning driven av känslor - något som Sarkozy däremot tycks ha satt i system. Villepin är just nu en av den franska högerns mycket få förnuftiga röster.
Dueling morons
En dag sedan
Han vars namn inte bör nämnas offentligt, om man inte vill bli haffad, trodde jag hade gjort krafttag mot brottslighet som var populära bland de flesta.
SvaraRaderaVad har vänstern för namn som kan konkurrera med Villepin eller ?
Äsch, Villepin tycker väl tvärtemot Sarkozy på ren princip. Några andra principer har han väl sannolikt inte.
SvaraRaderaShaun; Jag får skriva ett inlägg om Parti Socialiste...De gick starkt framåt i regionalvalet och rycker nu upp sig efter chocken över att folk fortfarande vill rösta på dem. Ledare: Martine Aubry. Populärt namn och omnämnd som presidentkandidat: Paris' Borgmästare Bertrand Delanoë.
SvaraRaderaJohan Ingerö: Vi får se vilka principer han kommer ut med när han lanserar sitt parti. Han förstår att utnyttja Internet - och även det faktum att Sarkozy alienerat sig rejält från franska internauts. Hans första offentliga framträdande efter rättegången var på ett seminarium med bl a La Quadrature du Net.
Beträffande Sarkozys krav på indragna barnbidrag så gick t ex tidigare premiärministern, konservative Jean-Pierre Raffarin ut och påtalade det olämpliga i presidentens brutala politik. Det är alltså tämligen lätt att framstå som moderat, empatisk och eftertänksam bredvid Sarkozy just nu.
är sarkozy Frankrikes svar på George W. Bush dy?
SvaraRadera