fredag 31 juli 2009

Saint-Ex firas i Marseille

Imorgon firar staden Marseille minnet av flygaren, författaren och äventyraren Antoine de Saint-Éxupery, "Saint-Ex" (Wikipedia, eng.) vars plan försvann över Medelhavet den 31 juli 1944 under ett spaningsuppdrag.
Klockan 8.45 samma morgon hade Saint-Éxupery lyft från en flygplats i Bastia, Korsika, i ett flygplan av typen Lightning P-38.

Mysteriet förblev olöst i 60 år. Men den 7 september 1998 hittade en fiskare, helt mirakulöst, ett silverarmband i sitt nät: ett armband som bar Antoine de Saint-Éxuperys och hans hustrus namn ingraverade. Ett förbluffande fynd, som länge ifrågasattes.

Men den lokale dykaren och undervattensarkeologen Luc Vanrell trodde på historien, och efter ett omfattande sökande fann han år 2000 vad som visade sig vara Saint-Éxuperys plan, 3 km utanför Marseilles kust. Planets delar bärgades sedemera och undersöktes.
En del av den legendariska gåtan var löst. (CBS news).

torsdag 30 juli 2009

Ett moraliskt pressmeddelande

La Ligue ODEBI, en av Nätets äldsta sammanslutningar för fri- och rättigheter, har fått nog av att höra ett elitistiskt, politiskt etablissemang fördöma moralen hos vanliga medborgare och publicerar därför följande pressmeddelande, samtidigt som de utlyser kampanjen "Renhetens Röst för HADOPI!".

"La Ligue ODEBI hör fortfarande moraliserande föreläsningar, enligt vilka varje fransk medborgare är en potentiell kriminell, från en del av de ledamöter som är hadopi-anhängare.

Det är ganska svåruthärdligt att tvingas åhöra dessa antydningar om det "omoraliska" i att dela upphovsrättsskyddade verk via P2P, när man känner till den juridiska bakgrunden hos vissa av representanterna för vår politiska klass.

Man bör ha legitimitet om man skall stödja åtgärder som påstår sig vara "moraliska". Man bör inte själv kunna klandras för de fel man förebrår andra. Det är en logik som till fullo förstås av "gräsrötterna"...de som fildelar, till exempel.

La Ligue ODEBI kommer alltså före de parlamentariska debatterna i höst att publicera en lista på straff- och civilrättsliga domar mot de ledamöter som röstade för HADOPI i sin första version.

Vi kommer att lägga till alla uttalanden som, enligt gängse kriterier, kan betraktas som potentiellt "omoraliska", och detta för att de ledamöter som röstar för denna lag skall veta att de obönhörligt kommer att få se alla sina fel, nya som gamla, dyka upp på Google."

Nätet glömmer, dessvärre, aldrig

Loppsi - a new deal

Den nya lagen för inrikes säkerhet; Loppsi, skulle röstas igenom "snabbt", enligt besked från Sarkozy den 15 januari. Nu väljer nya inrikesministern Brice Hortefeux att dra tillbaka lagförslaget från den parlamentariska agendan för att arbeta om det innan det är i skick att presenteras. Klimatet har förändrats.

Allt talade för ett nytt hadopi-kaos: kritiken började strömma in, inte bara från rättsstatshaveristiska internauts, utan även från Reportrar utan Gränser, regeringens rådgivande myndighet CNIL och den parlamentariska kommissionen för nationens försvar och de väpnade styrkorna.

Man bör inte ta ut någon slags seger i förskott, varnar exempelvis Numérama, men åtgärden innebär utan tvivel ett intressant tecken på förändring.

ReadWriteWeb konstaterar att erfarenheten från hadopi-debatten gjort internauts beredda att möta hoten mot nätfriheten; man har organiserat sig, förfinat sina metoder och slipat sina vapen. Man angriper, kort sagt, inte längre Nätet ostraffat.

"Brice Hortefeux har inte riktigt lust att gå samma öde till mötes som Christine Albanel" [den före detta kulturministern som pga sitt misslyckade med hadopi-lagen blev avsatt av presidenten], konstaterar nätjournalisten Fabrice Epelboin och meddelar att man nu ifråga om Loppsi, hur förvånande det än kan tyckas, visar en reell vilja till kommunikation och förståelse, genom att "konsultera civilsamhället"; dvs de bloggare som hjälpte till att sänka hadopi-lagen.

Två problemområden

President Sarkozy gjorde det klart, i sitt tal i Versailles den 22 juni, att det var två beteenden han inte ämnade acceptera i Frankrike; bärandet av burka och illegal fildelning.

Det ena oönskade beteendet praktiseras av en stor del av landets befolkning - det andra av inalles 367 personer, enligt (oroväckande exakta) siffror från inrikesministeriet.

"Det fanns inga burkor på våra gator för 3 eller 4 år sedan. Nu finns det 367. Skall vi vänta till det finns 2000 eller 3000 och det är för sent? Man måste tänka och finna en lösning!", utbrister UMPs ledamot i Nationalförsamlingen, Thierry Mariani, som fortsatter med att siffran "är växande och när man betraktar sig som de mänskliga rättigheternas land måste man ta itu med problem som kvinnlig underordning. Även om det bara finns en, så måste man handla. Vid andra tillfällen har parlamentet lagstiftat för mindre än så!" (sic!)

En parlamentarisk utredning har tillsatts på begäran av ledamoten André Gerin (PCF) som på tal om dessa 367 personer i en muslimsk befolkning som uppgår till 6 miljoner säger att man framför allt inte skall låta lura sig: Burkan är "ett isberg, täckt av en svart tidvattenvåg" - dvs en "Marée noire", vilket betyder ekologisk katastrof i form av ett oljespill.

Det gäller att stämma i bäcken

onsdag 29 juli 2009

Vid horisonten

Reporters Sans Frontières, Reportrar Utan Gränser, oroas över den franska regeringens nästa stora plan för Nätet; inkluderad i lagförslaget Loppsi (loi d’orientation et de programmation pour la performance de la sécurité intérieure) för inrikes säkerhet, som förmodligen kommer att läggas fram i början av 2010.

Organisationen hänvisar i sin tur till den myndighet som ansvarar för skyddet av den personliga integriteten i den digitala eran; La Commission nationale de l’informatique et des libertés (CNIL) - en instans som regeringen enligt lag måste rådfråga då ett lagförslag kan tänkas beröra CNILs ansvarsområde.

Myndighetens utlåtande är dock endast rådgivande, och regeringen kan även besluta att hemligstämpla det, vilket skedde i fallet med CNILs (mycket kritiska) utlåtande om hadopi-lagen.

Sedan dess har CNIL tillerkänts rätten att offentliggöra sina rapporter, och använder sig nu av sin nya rätt för att starkt kritisera lagförslaget Loppsi.

Liksom Reporters Sans Frontières ser de ett flertal risker som berör den journalistiska verksamheten.
Bland annat oroar man sig för att källskyddet skall hotas av polisens nya befogenheter, som t ex skulle inkludera rätten att installera trojaner i misstänkta personers datorer och övervaka öppna nätverk på Internet-caféer.

Kan Sydkorea så kan vi

Under hadopi-debatten i Nationalförsamlingen envisades kulturminister Frédéric Mitterand (UMP) - liksom Christine Albanel (UMP) före honom - med att använda Sydkorea som exempel på ett land där man med framgång infört liknande lagar.
Även Taiwan och, i något olyckligt ögonblick, Sverige framhölls som föredömen.

(Filmsnutt som för övrigt visar hur det går till i det Sydkoreanska parlamentet. Via Libération)

Jean-Pierre Brard (Parti Communiste Français) kritiserade denna beundran för Sydkorea, fick han retsamt höra att han av förståeliga skäl "säkert föredrog Nordkorea!".

Albanel blandade för övrigt ihop begreppen vid ett tillfälle och hann säga i Nationalförsamlingen att regeringen i sin kamp mot illegal fildelning lät sig inspireras av "Nordkorea... eh, Sydkorea."

Reportrar Utan Gränser, Reporters Sans Frontières, som sedan 1985 arbetat för pressfriheten i världen, delar inte den franska regeringens positiva syn på Sydkorea.

Sydkorea står på deras lista över länder som är fiender till Internet - dock inte bland De Tolv värsta som utgörs av Saudi-Arabien, Burma, Kina, Nordkorea, Kuba, Egypten, Iran, Uzbekistan, Syrien, Tunisien, Turkmenistan och Vietnam.
Däremot återfinns de i undergruppen, som även innehåller Sri Lanka, Förenade Arabemiraten - och Australien.

Privat nät-polis i Schweiz - men ingen lag

"Je reconnais que la création d’une police privée du Net n’est pas bonne. Mais pour notre business, c’est la seule chance que nous ayons de survivre."
"Jag erkänner att det inte är bra att skapa en privatpolis för Nätet. Men det är enda sättet för vår business att överleva.", säger Ifpi's schweiziske vd Peter Vosseler med en ovanlig och uppfriskande ärlighet. Även han brukar dock i vanliga fall ta ord som "kultur", "skapande" och "artist" i sin mun.

Den schweiziska musikindustrin har lierat sig med Logistep, ett företag som specialiserat sig på att fiska fram IP-adresser. Dessa ligger sedan till grund för Ifpis stämningar; ungefär 20 st i månaden, inlämnade till ett motvilligt rättsväsende.

Den federala instans som skyddar individens integritet på Nätet, PFPDT, har dragit Logistep inför domstol, men förlorat. PFPDT fördömer dock tilltaget, som inte har något stöd i schweizisk lag.

Någon lag som franska hadopi vill inte ens musikbranschen ha:
"Couper l’accès au Net serait trop brutal (...) un filtrage du Net effectué par les opérateurs serait très intéressant." "Att stänga av tillgången till Nätet skulle vara för brutalt (...) en filtrering av Nätet, utfört av operatören skulle vara intressant", säger Vosseler.

"Utan lagstiftning eller beslut i domstol är det uteslutet", svarar Christian Neuhaus, talesman för Swisscom.

Kollision mellan två världar - De Gaulle

"- Personne n’a rien eu ? Cette fois c’était tangent… Ces gens-là tirent comme des cochons."
"- Är alla oskadda? Den här gången var det nära...De där människorna skjuter som krattor."


President Charles de Gaulle stiger ur bilen efter att ha överlevt attentatet vid Petit-Clamart, 22 augusti 1962.
14 kulor har träffat presidentens Citroën under färden mellan Élyseepalatset och den helikopter som skulle ta honom, hans fru och svåger till huset i Colombey-les-Deux-Églises.
150 tomhylsor hittas på platsen för attentatet. Förmodligen räddades presidentens liv av det faktum att bilen hade skottsäkra däck och därför aldrig kunde stoppas.

Attentatsmännen tillhörde OAS; Organisation Armée Secrète, fanatiska anhängare av Algérie Française - dvs. uppfattningen att Algeriet till varje pris skulle förbli franskt och att presidentens beslut att ge landet självständighet var ett landsförräderi.

Algeriet-krisen är utan tvivel den allvarligaste i Frankrikes moderna historia. Den representerade en våldsam kollision mellan två världar; den gamla, enligt vilken Frankrike var ett kolonialt imperium och den nya, föränderliga, i vilken Europas kolonier en efter en blev självständiga och likaberättigade nationer.

Det krävdes stort mod, konstaterar Le Monde i en tillbakablick på epoken: Charles de Gaulle var 71 år och hade varit officer i hela sitt liv. När han tog ställning för ett fritt Algeriet bröt han med de dogmer som varit fullständigt förhärskande i hans värld, i hans tid och miljö. Resultatet var ett sönderslitande av det franska samhället som förde landet till gränsen för inbördeskrig.

President Charles de Gaulle inrättade den Femte Republiken - Frankrikes nuvarande statskick (Wikipedia, eng.) - under den turbulenta tid som följde på hans maktövertagande 1958, mitt under pågående krig i Algeriet. Republikens konstitution ger avsevärda maktbefogenheter åt presidenten.

De Gaulle insåg att kriget i Algeriet var ett anakronistiskt krig fört i namn av en uppfattning som tillhörde det förgångna. De Gaulle ville se framåt och omvandla Frankrike till en europeisk stormakt. Han ville bygga Europa, men motsatte sig fullständigt en europeisk överstatlighet kontrollerad av en kommission bestående av "statslösa, ansiktslösa tjänstemän". (Democracy in Europe, sid 75-76).

Efterföljande franska presidenter har dock frånhänt sig mer och mer makt till EU - trots att de betonat motsatsen på hemmaplan.

Efter det senaste EU-valet har Frankrike fått se viktiga poster glida över i, framför allt, tyska händer.
Sarkozy har dock visat sig vara en stark, protektionistisk förkämpe för franska intressen; en politik i linje med den som fördes av De Gaulle. Dock betydligt mer USA-vänlig och framför allt med en helt annan personlig framtoning.

De Gaulle
skulle aldrig uppträtt inför pressen iförd en svettig T-shirt.

tisdag 28 juli 2009

Tidningarnas nya nät-ambassadörer

Community Manager - eller på franska: animateur de communauté - är en ny yrkestitel för personer med en helt ny funktion på franska traditionella tidningsredaktioner, berättar Le Monde.

Det handlar om journalister som ägnar sig åt kontakten med internauts, efterfrågar vittnesmål i anslutning till någon aktuell fråga, ber om förslag till ämnen att ta upp samt arrangerar debatter kring dessa.
Marie-Amélie Putallaz, som har denna funktion på tidningen L'Express jämför rollen med den hos en ambassadör. "...en ambassadör för internauts på tidningsredaktionen".

Antoine Daccord är animateur de communautéLe Figaro.
Hans arbete består i att efterfråga nätsurfares åsikt i två till tre ämnen per dag - ett exempel på den kultur av kommunikation och dialog som sprider sig på redaktionerna "där alla journalister på sitt eget sätt blir 'animateurs de communauté' för en grupp läsare", konstaterar Daccord.

I arbetsuppgiften ingår också att använda sig av sociala medier för att föra ut arbetsgivarens varumärke, exempelvis genom att posta länkar till sina egna inlägg. Journalisterna uppmanas även att använda sig av Twitter och Facebook, och de lägger stor vikt vid att lyssna, att snappa upp vad som händer på Nätet och att engagera sig i dialog med presumtiva läsare. De intresserar i kraft av sin egen person, sin egen unika "ton".

De är ambassadörer, anställda för att agera på Nätet - på Nätets egna villkor. Vilket är det absolut enda sättet att använda sig av Nätet.

måndag 27 juli 2009

Inventering

Den politiske bloggaren Autheuil har i en serie artiklar för nätsajten Slate.fr gjort en inventering av hadopi-debattens aktörer med avseende på tillgångar, fördelar och maktpositioner - och analyserar sedan hur dessa har förskjutits under stridens gång.

Internauts, konstaterar Autheuil, har redan på många sätt gått vinnande ur konflikten: dels har dessa stigit fram som en politisk kraft att räkna med; dels har Frankrikes författningsdomstol, Le Conseil Constitutionnel - tvärtemot vad regeringen önskat - fastslagit att tillgång till Internet är en fundamental rättighet, en uppfattning Frankrike bekämpat inom EU.
Regeringens kamp för att underställa Nätet statlig kontroll har kort sagt haft motsatt verkan. "Internet" har dessutom fått sina egna ledare och talespersoner, exempelvis inflytelserika La Quadrature du Net.
Däremot, menar Autheuil, kommer eran då allt var tillgängligt mer eller mindre gratis att gå mot sitt slut, obevekligt.

Den sämsta tänkbara lösningen på denna situation skulle, som Autheil ser det, i så fall vara ett sammangående, eller en allians mellan telekomindustrin och underhållningsindustrin - ett arrangemang som definitivt inte skulle gynna internauts.
Men, konstaterar han slutligen, om internauts vill ha professionell underhållning så måste de betala för den - på något sätt.

Beträffande underhållningsindustrin, står det klart att de förlorat mest på debaclet. Authueil kan bara rada upp deras förluster, som återfinns på absolut alla plan: ekonomi, image, prestige och inflytande i politiken. Däremot har de fortfarande en betydelsefull tillgång; deras produkter är fortsatt åtråvärda.

Telekomindustrin
och internetleverantörerna har å sin sida, konstaterar Autheuil, tillhandahållit de tekniska förutsättningarna för nedladdning i stor skala. Den stora intressekonflikten står egentligen mellan de som tillhandahåller strukturen och de som till viss del fyller den med det innehåll som nu flödar fritt och okontrollerat.

Endast en djupt irrationell person kan betrakta spektaklet i Nationalförsamlingen och fortfarande vara övertygad om att repression är en framkomlig väg. I värsta fall kan underhållningsindustrin vinna en symbolisk seger, men reda pengar kommer hadopi-lagen aldrig att generera - eftersom den inte kommer att återuppliva marknaden för exemplarförsäljning, oavsett vad kulturminister Mitterrand tror.

Alltså, förklarar Autheuil, kommer dessa två stora kontrahenter tvingas samarbeta, eller på något vis dela bytet mellan sig, alternativt köpa upp varandra. I alla händelser är detta en process internauts noga bör övervaka så att det inte är de, som går förlorande ur striden.

Antoine de Saint-Éxupery, The Aviator II

Antoine de Saint-Éxupery (1900 - 1944) (wikipedia, eng.) var en legendarisk flygpionjär och författare till en av den franskspråkiga världens mest älskade klassiker; Le Petit Prince, Den lille Prinsen. Boken är skriven för barn, men är älskad av alla åldrar för sin vackra symbolik och sin insikt i människans natur. En filosofisk och poetisk historia illustrerad med författarens nu världsberömda, enkla pennteckningar och akvareller.

Boken inleds med att en flygare som kraschat i öknen möter den lille prinsen, i sin tur på besök från planeten B612. Den lille prinsens öppningsreplik: - S´ils vous plaît...Dessinez-moi un mouton." "Snälla...Rita ett får till mig."
Åtminstone den första omständigheten är självbiografisk: Saint-Éxupery var själv med om ett flyghaveri i Sahara 1935, när han och hans kartläsare skulle försöka slå ett hastighetsrekord på sträckan Paris - Saigon för en prissumma om 150 000 francs. Det två blev i sista stund, och av en tillfällighet, räddade av en förbipasserande beduin.
Författaren kunde alltså själv berätta historien i en av sina böcker; Terre des Hommes, från 1939.

Saint-Éxupery var postflygare på den tiden det var äventyrligt och utomordentligt riskfyllt. Han flög post mellan Toulouse och Dakar, fram och tillbaka över hav och ändlösa ökenvidder. Han deltog sedan som flygare under kriget. Slutligen kostade det honom livet: Hans plan försvann under en spaningsflygning över medelhavet 1944. Planet återfanns inte förrän 2003.


- Adieu, dit le renard. Voici mon secret. Il est très simple : on ne voit bien qu’avec le cœur. L’essentiel est invisible pour les yeux.

- Adjö, sade räven. Här är min hemlighet. Den är mycket enkel: man ser bra endast med hjärtat. Det viktigaste är osynligt för ögonen.
Le Petit Prince

Hela verket, på franska.

Om presidentens illabefinnande

President Sarkozy har nu lämnat sjukhuset, meddelar bl a Libération.


President Sarkozy, som igår föll offer för ett "illabefinnande" då han joggade i Versailles, transporterades i helikopter till sjukhuset Val-de-Grâce, där han tillbringat natten.
Sjukhuset omgärdades snabbt av högsta säkerhet, garanterad av Service de protection des haut personnalités (SPHP) och deras prickskyttar.

Enligt uppgift kommer presidenten lämna sjukhuset under dagen och resultatet av hans medicinska undersökningar kommer att offentliggöras. Sarkozy inkluderade till och med detta bland sina vallöften: Presidentens hälsotillstånd är ett känsligt ämne i Frankrike, särskilt sedan de kom till allmänhetens kännedom att president Mitterrand dolt en cancersjukdom i åratal.

Inte desto mindre väcker Sarkozys tillfälliga svaghet oro och spekulationer. Presidenten är känd för sin "hyperaktivitet" och sin outtömliga energi. Han har dessutom verkat för att koncentrera allt mer makt till sitt ämbete - som tycks oskiljaktligt från hans person. Eller snarare: Sarkozy dominerar i kraft av sin person. Dessutom råkar han inneha ett formellt presidentämbete.

När en sådan utpräglad ledare vacklar till, utlöser det frågor om vad som skulle hända vid ett plötsligt vacuum på den högsta maktpositionen.
"Nicolas Sarkozy ne peut plus se permettre de pousser ses limites, et de s'exposer à un nouvel accident médical. Le risque serait alors politique", "Nicolas Sarkozy kan inte längre tillåta sig att tänja på gränserna och därmed utsätta sig för risken för ännu en medicinsk olycka. Denna risk är följaktligen politisk. " varnar Le Journal de la Haute-Marne. (via Libération)

söndag 26 juli 2009

Louis Blériot - The Aviator

För hundra år sedan igår flög Louis Blériot som förste flygare någonsin över Engelska Kanalen.

Hans flygplan var ett litet monoplan han konstruerat själv, framdrivet av en 23 hk motor. Eller som hans oroliga mor - övertygad om sin sons vansinne - uttryckte det:
"- Il veut survoler la Manche dans un cerf-volant!" "Han vill flyga över Engelska Kanalen i en drake!".

Men Louis Blériot lyckades med sin bedrift, anlände på den engelska sidan efter 37 minuter och vann därmed 1000 pund; en prissumma utlyst av Daily Mail.

Igår upprepade Edmond Salis den historiska flygturen i en kopia av Blériots plan, dock åtföljd av fem helikoptrar, iförd våtdräkt och medförande ett uppblåsbart flytetyg. Blériot själv saknade helt säkerhetsanordningar och var dessutom inte simkunnig.

En stund senare lyfte ett flertal flygfarkoster av allehanda slag för en flygtävling till Dover, där den historiska och den nutida tilldragelsen firades med galamiddag och fyrverkerier.

Le Nouvel Observateur, Le Point

En av de ljuvligaste dofter i världen är den som fyller en hangar, doften som avges av mekanik och flygbränsle.

Minne

The state of the HADOPI

De franska lagstiftarna har lyckats skapa följande juridiska egendomlighet att ta ställning till då arbetet i Nationalförsamlingen återupptas i mitten av september:
  • IP-adressen är utgångspunkt för hela proceduren
  • Privata aktörer (upphovsrättsinnehavare) och tjänstemän på HADOPI samlar in IP-adresserna
  • Dessa aktörer tillerkänns halvpolisiära befogenheter
  • Endast 10 000 låtar och 1000 filmer kommer att stå under bevakning - uppenbart "block-busters" från de stora bolagen. Listan kommer att vara hemlig
  • En domare knuten till HADOPI kommer att få en färdig dossier han har fem minuter på sig att ta ställning till - med alla särskilda hänsyn inräknade
  • Sanktioner kommer att beslutas inom ramen för ordonnance pénale, en snabbprocedur utan debatt där den anklagade inte kommer att höras och där domaren förväntas uteslutande förlita sig på det underlag som tagits fram av HADOPI
  • En avstängd abonnent måste fortsätta att betala sitt abonnemang under (max) 1 år och får inte teckna något nytt
  • "Särskild oaktsamhet" kommer att leda till böter (1500 euro) och/eller en månads avstängning från Internet. "Särskild oaktsamhet" innebär att man inte, trots tidigare varning, installerat en säkerhetsmjukvara
  • Säkerhetsmjukvaran kommer inte nödvändigtvis att vara gratis, inte heller kompatibel med alla system. Wifi-användare utsätter sig automatiskt för risk att bli anklagade, liksom de som använder system som inte är kompatibla med någon speciellt framtagen "spyware"
  • Ett års avstängning väntar den som gör sig skyldig till piratkopiering på Nätet - utan vidare specifikation av vad som utgör detta brott. Att lägga upp en video på Youtube?
  • En anklagad abonnent som fått en varning kan eventuellt höras, i närvaro av en advokat - inte ett "biträde" (vilket kräver resurser att betala ett advokatarvode)
  • Alla åtgärder som syftar till att verkligen generera pengar till skapandet har konsekvent avvisats (reklam, skatt på reklam, skatt för internetleverantörer, bredbandskatt, "bidrag till kreationen" osv.)
Detta är en juridisk Balrog - and it´s coming for you

- Gandalf?

lördag 25 juli 2009

Ur föreställningens sista akt

Hört i Nationalförsamlingen 23/7-09:

"Kom igen, nu accelererar vi!"
Philippe Boënnec

"Vissa ha påstått att sanktioner inte innebär en enda euro till artisterna. Det är fel. Alla åtgärder som vidtagits i andra länder har inneburit, inte bara ett omedelbart stopp för minskningen av DVD-försäljningen, utan även en ökning av densamma. Så snart marknaden återupplivats så har artisternas fått ökade resurser. [Kulturministern stöder sig här bl a på siffror från svenska skivbolagslobbyister.]
Frédéric Mitterrand

"Låt oss glädjas tillsammans över att vi har en artist som Johnny Hallyday!"
Franck Riester

Herr utredare, ni är inte upplyst - ni är besatt!"
Christian Paul

Man bör minnas att [internetleverantörerna] kan utsättas för sanktioner om de inte garanterar tillgången till nödnummer. Nu när en pandemi är i antågande – influensan H1N1 –, gör vi bedömningen att avbrott i denna nödvändiga service till varje pris måste undvikas... Ursäkta, M. Mallots hosta fick mig att tappa tråden."
Patrick Bloche

Monsieur le ministre, när jag såg er nyss föreställde jag mig hur ni längtade tillbaka till villa Médicis. [Kulturministerns förra arbetsplats, ett kulturhus i Italien.]
— Inte då!
— Inte? Intresserar denna debatt verkligen er ?
— Absolut. Jag är överlycklig över att vara här och över att ha lärt känna er alla."

Jean-Pierre Brard och Frédéric Mitterrand


"Om M. Mallot hostar för mycket kommer vi att försättas i karantän."
Patrick Bloche

Twitterdebatt!

L' Express ordnade häromdagen en twitterdebatt mellan internauts och tre politiker; Nathalie Kosciusko-Morizet (UMP), statssekreterare med ansvar för it-frågor, Benoît Hamon, talesman för Parti Socialiste, samt Alain Lambert, senator och fd budgetminister från ett centerparti.

Under en timme svarade de tre politikerna, som alla är flitiga användare av Internet, på frågor i vad som verkar vara en form som är osedvanligt väl lämpad för politiska utfrågningar. På endast 140 tecken skall en politiker kunna leverera ett koncist svar.

Flyktmöjligheter saknas.



Politikernas syn på twitter:

(Internaut) Hur personliga kan ni vara på twitter?

Nathalie Kosciusko-Morizet: Så mycket som 140 kraktärer tillåter, men egenhändigt skrivna vilket inte alltid är fallet med traditionella kommunikéer.

(Internaut) Skulle ni säga att Twitter för er närmare era väljare?

Alain Lambert: Twitter för fransmännen, som vi representerar, närmare de sakfrågor vi behandlar i deras namn!

(Internaut) Har ni börjat använda Twitter för att ni har lust eller av politisk nödvändighet (med tanke på ert uppdrag)?

NKM: Jag gillar Twitter. Jag har en direkt stil så för mig är det som att kunna andas.

(Internaut) De franska politikernas försening på nätet, är det en generationsfråga?

Benoît Hamon: Snarare en fråga om känslighet.


Hadopi2:

(Internaut) Vilken position intar ni och vilken är er vision av HADOPI2 idag?

NKM: Jag hoppas lyckas snabba på utvecklingen av lagliga alternativ, så att Hadopi blir onödig.

AL: I fråga om HADOPI, så är jag fortfarande anhängare av frihet och jag beklagar att man inte funnit någon lämplig lösning.


AL: Att twittra via en mellanhand är som att borsta tänderna via en mellanhand!

Den gode familjefaderns princip

Debatten i Nationalförsamlingen den 23 juli kom att handla om de mest kontroversiella och mest motsägelsefulla inslagen i Hadopi 2 - de som behandlar avstängningen från Internet och den "spyware" som skall fungera som "oskuldsbevis".

Åtskilliga frågetecken återstår, särskilt som justitieministern meddelat att denna mjukvara kommer att finnas i flera olika, ännu icke fastslagna, former. En källa till kraftiga protester - från bl a April, en intresseorganisation för fri programvara - har varit misstanken att mjukvaran endast skulle vara kompatibel med vissa system - vilket i sin tur skulle innebära att alla Linux-användare automatiskt skulle framstå som kriminella.

Under debatten ondgjorde sig även oppositionen över de konsekvenser det skulle innebära att stänga av abonnenter, särskilt i glesbygd - något som för övrigt går på tvärs med de initiativ som nyligen tagits för att öka tillgängligheten till Internet via bredband över hela Frankrike.

De tekniska problemen med att skilja ut Internet från teve- och telefonabonnemanget betonades också, liksom risken med att avstänga människor från en källa till information i tider av pandemier. Särskilt nämndes faran med att viktiga personer, som ortens läkare, riskerade att bli onåbara.

Utdrag ur protokollet:

M. Franck Riester, utredare. (...) Man nämnde exemplet med en läkare, vars son…

M. Jean Mallot. Eller dotter!

M. Franck Riester, utredare. …eller dotter laddar ner illegalt. Från det ögonblick då det står klart att det inte är han som laddat ner riskerar han inte att få sitt internetabonnemang avstängt pga piratkopiering, för det krävs att det skall vara samma person som innehar internetabonnemanget som laddar ner.

M. Christian Paul. Och hur skall man bevisa det?

M. Franck Riester, utredare. Det får en domare bevisa. Däremot kan han få sitt abonnemang avstängt utan att han laddat ner om han inte vidtagit åtgärder för att hindra illegal nedladdning: detta kallas som sagt "särskild vårdslöshet"(négligence caractérisée).

Ni ser alltså att vår läkare, om han är i god tro och gör allt som står i hans makt för att bekämpa illegal nedladdning, inte riskerar att få abonnemanget avstängt.

(...)

Mme Martine Billard. (...) Jag återkommer till exemplet som användes av Herr utredaren - som liksom vi alla verkar litet trött. Låt säga att en illegal nedladdning skett från datorn i ett hem: antingen är barnet minderårigt och föräldrarna är ansvariga; eller så är det myndigt, och ni har ingen möjlighet att bevisa om det är fadern, läkaren, eller hans barn som laddat ner - inte med mindre än att fadern anger sina barn, men då måste familjeförhållandena verkligen vara fruktansvärda...

M. Patrick Bloche.
Elände i familjerna!

Mme Martine Billard. Jag tror inte att det är det ni avser. Det innebär att ni inte har någon möjlighet att bevisa någonting, annat än genom ett erkännande - vilket ni antar i er rapport - och som förutsätter att barnen erkänner sig skyldiga och rentvår sina föräldrar.

M. Franck Riester, utredare. Just precis! Ni ser att jag inte är så trött!

Mme Martine Billard. Vilken fantastisk familjestämning… Detta har för övrigt ingenting att göra med säkrandet av uppkopplingen, som rör intrång på linjen och inte handlar om vilken familjemedlem som använder datorn.

(...)


Mme Michèle Alliot-Marie,
justitieminister. Det åligger abonnenten att använda de mjukvarulösningar som kommer att föreslås, antingen gratis eller också inte. Det är inte teknisk bristfällighet som skall sanktioneras utan bristen på reaktion efter erhållna rekommendationer. (...)
Ingripandet mot särskild vårdslöshet skapar alltså ett obligatorium för abonnenten; inte att uppnå resultat, utan att använda medlen. Det gäller här att lugna de som handlar i god tro men som kan frukta att bli misstänkta eftersom garantier är omöjliga.

(Applåder från UMPs bänkrader.)

M. Philippe Gosselin. Efter en sådan uppvisning kan motionerna dras tillbaka!

Mme la présidente. Ordet går till M. Patrick Bloche.

M. Patrick Bloche. Det kommer att bli en del jobb med den här paragrafen! Efter förklaringarna från justitieministern han man känslan av att den är mer skruvad än vi först trodde.

M. Christian Paul. Verkligen!

Mme Michèle Alliot-Marie, justiteminister. Det är ni som är skruvade! (Skratt.)

Monsieur Paul, lagförslaget förutsätter verkligen att domaren tar hänsyn till konkreta försök att säkra uppkopplingen. Det betyder att det åligger abonnenterna att - för att en domare skall uppfatta det som att de förstått allvaret och utfört den övervakning man kan vänta sig av dem - installera de säkerhetsnycklar som kommer att föreslås dem av internetleverantören.

(...)

Detta betyder att domaren kommer att resonera i enlighet med ett koncept ni känner väl till och om återkommer i vårt rättsystem vid ett flertal tillfällen: den gode familjefaderns princip. Vi kommer inte att begära av abonnenten att denne skall vara en expert som kan att skydda sig mot alla pirater, utan endast att denne, enligt den berömda frasen, vidtagit "nödvändiga åtgärder" för att visa att han tagit varningarna på allvar.


Frågor på det?

fredag 24 juli 2009

Om sammansvärjningar och mysticism

En stad i sydvästra Frankrike. Ett stort äldre stenhus i stadens centrum. På bottenplanet ligger ett Monoprix, ungefär som ett svenskt Åhléns. Utanför stannar spårvagnen, det är alltid mycket folk i rörelse; en prosaisk och vardaglig omgivning.
En av husets portar leder in i ett rymligt trapphus med en ålderdomlig hiss. Några våningar upp ligger en lägenhet med en privatpersons namn på dörren.

Lägenheten utsträcker sig i alla riktningar. Hur stor är den? Hur många rum har den? Det är oklart. Ett par av lägenhetens stora dubbeldörrar öppnar sig mot ett kapell: bänkar, altare, krucifix, en bild av den Heliga Jungfrun. Andra dörrar öppnar sig mot mindre studierum, bibliotek eller rum som tycks ämnade för tébjudningar eller intima samtal.

Lägenheten tillhör Opus Dei - Guds Verk - och att kliva in där är som att inträda i en annan dimension. Det är magisk realism. Det är att fullständigt lämna gatuplanets version av verkligheten bakom sig för att plötslig inandas en atmosfär som är förtätad, förtrollad - där innevånarna befinner sig i ständig närvaro av något osynligt; en verklighet bakom verkligheten, som laddar den synliga världen med elektricitet. Det är hisnande. "- Änglar har inget kött. De kan gå genom väggar.", säger min väninna.

Just Opus Dei figurerade nyligen i en best-sellerförfattares verk om en religiös konspiration, där organisationen fick spela rollen av sällsynt lömsk fiende till den sanningssökande hjälten. I ett annat verk av samme författare får Illuminati - ett förmodat, världsomspännande nätverk för en elit som aspirerar på världsherravälde - spela en motsvarande roll.

Faktum är att konspirationsteorier just nu dels är mycket säljande, dels finner en ny stor publik på Nätet. Konspirationsteorier har en stark dragningskraft- ett fenomen som Le Nouvel Observateur valt att ägna en artikelserie.
Tidskriften noterar att just teorin om Illuminati är en allomfattande föreställning där de flesta beståndsdelar kan fås att passa in, från franska revolutionen till Kennedy-mordet och utomjordingarna i Roswell. Och bevis finns exempelvis i form av hemliga budskap tryckta på de amerikanska dollarsedlarna.

Som naturvetare är jag fullständigt övertygad om att konspirationsteoriernas attraktion beror på en stark, rent biologiskt tendens att ständigt söka mönster och orsakssamband i världen som omger oss. Det är, anser jag, en förmåga som varit avgörande för vår arts framgång genom att den givit oss verktyg att tolka och begripliggöra den fysiska världen. Att se sammanhang, även där inga finns, är följaktligen en dominerande, och svåremotståndlig, del av vår natur.

"Det är svårt att fånga en svart katt i ett mörkt rum - särskilt när det inte finns någon där"; ett kinesiskt ordspråk citerat av Pierre-André Taguieff, forskare på CNRS (Centre National de la Recherche Scientifique) som just publicerat "L´Imaginaire du complot mondial. Aspects d´un mythe moderne" "Föreställningen om den världsomspännande komplotten. Aspekter av en modern myt" - Han medger dock att konspirationer som företeelse kan existera.

Enligt Taguieff beror däremot fascinationen för konspirationer på vår lust att återfinna en förtrollning i tillvaron. Och Nätet har förmåga att banalisera och normalisera dessa frestande konspirationsteorier. Han konstaterar:
"Le démon du soupçon étant insatiable, il finit par dévorer le réel, non sans se détruire lui-même. L’autodestruction du doute, c’est l’antichambre du dogme. Il est bon de douter, à condition d’être capable de douter aussi de ses doutes."
"Eftersom misstankens demon är omättlig, slutar det med att den uppslukar verkligheten, inte utan att förstöra sig själv. Förstörelsen av tvivlet är inkörsporten till dogmatism. Det är bra att tvivla, under villkor att man även kan tvivla på tvivlet."

En annan fransk väninna såg mig i ögonen när jag talade om den ö av mysticism som svävade ett par trappor upp i det vanliga huset på den vanliga gatan. Och hon utbrast: "- Gå. Aldrig. Mer. Dit!"

Ett Svårt År - och bildbevis

Sista dagen innan sommaruppehållet för parlamentets ledamöter.

Hadopi 2 är långt ifrån färdigbehandlad och debatten kring lagtexten kommer inte att återupptas förrän i september.

Det gångna året har varit osedvanligt svårt för regeringen, sammanfattar Le Figaro; det politiska klimatet har präglats av hårda konfrontationer.
Inte konstigt: Sarkozy håller på att omdana det franska samhället och detta gör ingen ostraffat, varken i stort eller smått.
Sarkozy vill dessutom helt utan komplex skapa ett Frankrike efter sitt eget beläte, under året genom att lagstifta till sig kontroll över massmedia, reformera sjukhus- och universitetsvärlden och förändra arbetsvillkoren för den lagstiftande församlingen.

Och så: hadopi-lagen.

Artikeln innehåller två filmsnuttar som är väl värda att se. Den första, Sarkozys största personliga politiska förödmjukelse, nedröstandet i Nationalförsamligen av hadopi-lagen i dess första version:

Ett fåtal ledamöter från UMP närvarande för att formellt rösta igenom lagen. Allt tycks klart.
Då dyker de upp som genom ett trollslag: socialisterna som gömt sig bakom Nationalförsamlingens draperier. Maktbalansen omkullkastas. Rösterna genom handuppräckning, räknas - och orden uttalas: Le texte est rejeté, lagförslaget förkastas. Jubel!

Den före detta kulturministern Christine Albanel strosar ut. Dead Minister Walking.

Den andra filmsnutten visar hur en debatt i början av året - om just Nationalförsamlingens arbetsformer - spårar ur.
Den socialistiske gruppledaren arbetar upp sig till ilska och utbrister: - Jag har räckt ut en hand! Och ni har bitit den!, varefter det hela urartar.
Ett par minuter in i filmen står oppositionens ledamöter i en klunga framför talmannen, sjunger Marseljäsen och skanderar; - Demokrati! Demokrati!

Föredömligt

torsdag 23 juli 2009

Legacy of Mitterrand

Ett av president François Mitterands - nuvarande kulturministern Frédéric Mitterrands farbror - bidrag till den franska lagstiftningen var avskaffandet av dödsstraffet år 1981.

Detta ämne hade diskuterats politiskt ända sedan den första officiella debatten i Nationalförsamlingen den 30 maj 1791.

En av de mest framstående motståndarna till dödsstraffet var då Maximilien Robespierre - som sedan på ett uppseendeväckande sätt ändrade uppfattning.
Robespierres sista uppdrag var som fruktad ledare för Comité du salut publique (Committee of Public Safety (!), Wikipedia, eng.) under Skräckväldet (Wikipedia. eng.)


Ur Nationalförsamlingens protokoll (30/5-1791)


M. Robespierre
: "(...) jag vill be, inte till gudar, men till lagstiftarna, som måste vara verktyg och uttolkare för de eviga lagarna som på gudomligt vis dikterats för människorna, att utplåna ur den franska lagen de blodslagar som uppmanar till juridiska mord; och att avvisa dessa sedvänjor från vår nya konstitution. Jag skall bevisa det för dem: 1° att dödstraffet till sin natur är orättvist; 2° att det inte är det strängaste straffet, och att det leder till fler brott än det förhindrar. (...)

Förslaget röstades ner och den sista avrättningen med giljotin skedde 1977.

Efter dödsstraffets avskaffande har dock 27 propositioner lämnats in, både i Senaten och Nationalförsamlingen, i syfte att återinföra det - den senaste 1995.

Mitterrands parlamentariska scenkonst

De är ett märkligt radarpar, den hårda, politiskt erfarna justitieministern Michèle Alliot-Marie och den sirlige kulturpersonligheten Frédéric Mitterrand, som försvarar Hadopi 2 åt Sarkozy.
Ingen av dem får dock stå oemotsagd i parlamentet.

Justitieministern väckte upprörda känslor då hon i tisdags valde att omotiverat dra upp kampen mot barnpornografi under diskussionen om upphovsrätt:
"Pendant les deux ans, que je viens de passer au ministère de l’intérieur, j’ai eu diverses occasions de parler avec certains d’entre vous des problèmes de la cybercriminalité. À vous écouter, il s’agirait là de mesures liberticides. Pardonnez-moi, mais la pédopornographie par internet, il me semble que cela mérite effectivement des sanctions et donc un encadrement. L' ensemble de la cybercriminalité et les escroqueries sur internet, c’est exactement la même chose.(...)

En ce qui concerne les sujets dont nous traitons aujourd’hui, le véritable problème est de savoir si l’on doit autoriser sur internet des violations de la loi qui sont sanctionnées partout ailleurs. C’est purement et simplement cela ».

"Under de två år jag tillbringat på inrikesministeriet har jag vid et flertal tillfällen talat med er om problemet med cyberkriminalitet. Om man lyssnar på er får man intrycket att det skulle handla om 'frihetsmördande' åtgärder. Ursäkta mig, men barnpornografi på Internet, det tycks mig verkligen förtjäna att sanktioneras och alltså att omgärdas med regler. All denna cyberkriminalitet och dessa bedrägerier på Internet är samma sak (...)
Och beträffande ämnet vi avhandlar idag, så är det verkliga problemet om vi skall tillåta lagbrott på Internet som sanktioneras överallt annars. Det handlar endast och uteslutande om detta."

"Skamligt! Oacceptabelt!", ubrast Patrick Bloche (PS), och Jean-Pierre Brard (PCF) såg i hennes uttalande ett bevis på regeringens desperation.

Annars har kulturministern, med sina hänvisningar till littertur och populärkultur satt sin definitiva prägel på debatten, från och med sitt första anförande:

(...)
M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Artisterna och kreatörerna är med mig i denna talarstol!

M. Marcel Rogemont. De är inte många!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. När Édith Piaf sjöng en sång på Olympia-teatern, angav hon alltid namnen på upphovsmännen.

(...)

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Minns ni? Hon sade Hymne à l’amour, musik: Marguerite Monnot ; Panam’ Panam’ : Contet och Glanzberg.

M. Didier Mathus. Ni är inte på teve!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Som medborgare och kultur- och kommunikationsminister…

M. Didier Mathus. Och som hovman!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister...så vill jag inte att man släpar i piraternas rännsten atmosphère, atmosphère av Arletty, c’est dégueulasse med Jean Seberg i À bout de souffle, la biscotte av Michel Serrault i La cage aux folles.

M. Didier Mathus. Ni är löjlig!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Jag vägrar acceptera att Édith Piaf förgäves nämnt namnen på artisterna för att vi skall komma ihåg dem. Jag vägrar acceptera att Juliette Grecos lilla fisk och lilla fågel älskat varandra förgäves med öm kärlek.

M. Didier Mathus. Groteskt!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Jag vägrar att man kränker La Javanaise av Serge Gainsbourg och jag vet att ni håller med mig!

(Ledamöterna på UMPs bänkar applåderar livligt. Från oppositionens bänkar: "- En gång till! - En gång till!")

M. Didier Mathus. Förbluffande!

M. Marcel Rogemont. Löjligt!

Inte desto mindre följde sedan en debatt där litterära metaforer och allusioner flög genom luften. Man hänvisade till Dante's Inferno, till Molière och Balzac, och båda lägren slog Platon i huvudet på varandra. Kulturministern uppmanades att läsa Michel Foucault's Övervakning och straff, för att uppskatta dess relevans för dagens kulturpolitik.

I slutet av dagen uttryckte kulturministern glädje över denna resa "ombord på Titanic och i Platons grotta."

Det kompenserar dock ingenting, menade Jean-Marc Ayrault (PS), som efterfrågade verkliga svar på kulturens problem.

onsdag 22 juli 2009

Hört i Nationalförsamlingen

"Den digitala teknikens möjlighet till mångfaldigande, dess oberörbarhet, åtminstone i det stora hela, dess förmåga att överskrida gränser för oss in i en värld av en annan dimension. Skapandet, kvarhållet i struktur från Beaumarchais' dagar, har förlorat sina landmärken." [Beaumarchais; 1700-talsdramatiker som införde upphovsrätten i Frankrike]
Serge Blisko (Parti Socialiste)

"Monsieur le ministre, enligt ett grekiskt ordspråk är 'den som plundrar med en liten båt en pirat, och den som plundrar med ett stort fartyg en erövrare'. Er uppgift är att förändra kulturen: tänk på kreatörerna istället för på erövrarna!"
Aurélie Filippetti (PS)

"Finns det någon här från UMP som vill försvara texten?"
Martine Billard (De Gröna) [Efter att Lionel Tardy från UMP gjort ner den]

"Lagen har inte ens röstats igenom och redan har tv-nyheterna ikväll berättat om 400 olika sätt att kringgå den."
Philippe Tourtelier (PS)

"Man måste förstå att frihet är förenat med ett minimum av säkerhet, och följaktligen regler som tillåter sanktioner mot vissa avarter, för avarter, det finns det."
Michèle Alliot-Marie, justitieminister (UMP)

"När man vill dränka sin hund säger man att den har rabies!"
Jean-Pierre Brard (Parti Communiste Français) [Efter att justitieministern börjat prata om barnpornografi]

"Jag tror att det finns farmödrar som mycket väl inser skillnaden mellan en vallmo och ett haschich-blad."
Martine Billard (De Gröna) [Efter att kulturministern visat att han själv inte gör det]

"När man laddar ner lagligt - något som jag ofta gör - är det inte längre 99 centimes man betalar utan ofta 1,29 euro! Alla musikälskare gör snabbt en överslagsberäkning: åtminstone 18 centimes går till staten och endast fyra till skaparen. Är inte detta den första skandalen? Är det inte i denna fråga man bör fördjupa sig då man låtsas försvara skapandet?"
François Brottes (PS)

"Om ni betraktar klipporna i Étretat, madame la ministre, vad ser ni? Att havet har besegrat dem, eftersom det i dessa klippor finns ett hål, som för övrigt ger denna magnifika bågformation."
Jean-Pierre Brard (PCF) [Brard liknar sedan ministern vid dessa klippor]

"Två minuter för att presentera en motion, det är litet - det är som ett slags speed dating."
Christian Paul (PS)


(Via Écrans)

Calico, protektionismen och Nätet II

Smaken för färgglada bomullstyger var inte ett hot mot nationella ekonomiska intressen endast i Frankrike, utan även i England. Skandaltyget calico, som importerades från Indien från och med senare delen av 1600-talet, hotade inte bara den engelska ullindustrin, utan angrep även samhällsmoralen.

I det här fallet stod det dessutom klart att det var kvinnornas fel, som i sitt lättsinne försmådde den engelska ullen till förmån för utrikiska, billiga och färggranna modetyger.

Regeringens svar: The Calico Act från 1721, som förbjöd det samhällsomstörande tyget. Lagens första paragraf slog fast att calico:

"...manifestly tend to the Great Detriment of the Woollen and Silk Manufactures of this Kingdom, and to the excessive Encrease of the Poor, and if not effectually prevented, may be the utter Ruin and Destruction of the said Manufactures, and of many Thousands of Your Majesties Subjects and their Families, whole Livelihoods do intirely depend thereupon."

Mellan 1719 och 1721, under "the calico crisis" överöstes den engelska allmänheten med propagandapamfletter från "pro-ull-lobbyn" som syftade till att göra kvinnors lust efter blommiga klänningar ansvarig för ullindustrins nedgång, som i sin tur ledde till fattigdom, manlig arbetslöshet och upplösning av ekonomiska och sociala strukturer.

Daniel Defoe var en flitig pro-ull-lobbyist och författare till en myckenhet aggressiva pamfletter som angrep kvinnliga konsumtionsvanor och det hot de utgjorde mot Nationen.
Defoe fastslog, angående handeln med calico:

'Tis a Disease in Trade; 'tis a Contagion, that if not stopp'd in the Beginning, will, like the Plague in Capital City, spread itself o'er the whole Nation."

När så ullindustrin fick en lag som kriminaliserade konkurrensen upphörde de värsta avarterna från krisen, som att grupper av ullarbetare gick till angrepp på gatan mot kvinnor som bar calico-klänningar och slet sönder dem.

Ingenting av detta fick dock kvinnor att sluta bära vackra kläder; smuggling och en svart marknad fyllde behovet:

"Although the Calico Act made it more difficult to obtain calicoes, the historical record reveals that women retrieved old folded calico gowns from their wardrobes and developed new sources for the contraband fabric, such as smuggled textiles, and that other fabrics, such as painted fustians and linen, served as substitutes for calico.The Act itself made an exception for fabric used in domestic furnishings prior to 1722, as long as it remained in household use. Bed-hangings, for instance, were not to be taken down and restyled as dresses; however, women defied the Act's restrictions by doing exactly that."

Men alla dessa pamfletter, som anklagade de engelska kvinnorna för att undergräva den engelska ekonomin med sina nya, irrationella och ansvarslösa konsumtionsvanor, tillerkände dem trots allt, genom denna retorik, en enorm makt.

Med dessa kvinnor stod och föll den engelska ullindustrin och därmed de manliga ullarbetarnas arbetstillfällen. Pro-ull-lobbyn var dock bara intresserad av att brännmärka dem som omoraliska, smaklösa och slampaktiga.

Ja, det är Nätet jag pratar om - egentligen

Colbert, protektionismen och Nätet I

Under debatten i Nationalförsamlingen igår upprepade kulturminister Frédéric Mitterand vid ett flertal tillfällen att "piratverksamheten är ansvarig för en ekonomisk och framför allt kulturell katastrof."
Han frågade också, retoriskt: "Souhaitons-nous abdiquer sur internet ce droit que nous défendons depuis des siècles ? Est-ce à la technologie de nous dicter ses règles ou à nous de lui imposer notre choix de société?" "Vill vi, på Internet, abdikera från den rätt vi försvarat i sekler? Är det teknologin som skall bestämma reglerna eller är det vi som skall påtvinga den vårt samhälles val?" (21/7-09)

När kulturministern väljer att uttrycka sig så, har han en lång tradition att falla tillbaka på.

Hans tänkande tycks inspirerat av merkantilismen och Solkungens - Louis XIV - finansminister Jean-Baptiste Colbert (1619-1683), som lade den franska ekonomin under strikt statlig kontroll genom att utveckla ett minutiöst reglerat och övervakat skråväsende och statsunderstödda monopol och karteller. (Colbertism, Wikipedia, eng.).

Det kom även att krävas ett omfattande system av statlig kontroll för att dessa restriktioner, regleringar och lagar skulle efterlevas. Ingenting fick produceras utanför den ekonomiska struktur som konstruerats av statsapparaten. Resultatet för Frankrikes industriella utveckling blev förrödande:

"The result of this network of restriction was the total crippling of economic and industrial growth in France. (...)...competition was hobbled, production and imports limited, and prices kept high. It meant, in short, that consumers were not allowed the option of paying less money for lower-quality products. State-privileged monopolies grew as well, with similar effects; and upon the guilds and the monopolies the state levied increasing and stifling taxes. Growing inspection fees for quality also exacted a great burden on the French economy. (...) The subsidizing and privileging of luxury industries meant a shift of re­sources away from cost-cutting innovations in new mass-production indus­tries, and towards such areas of high-cost craftsmanship as glass and tapes­tries."

1665 fick några franska företag rätt till monopol på tillverkningen av spets.

"
Domestic cartels are worthless if the consumer is allowed to buy cheaper substitutes from abroad, and so protective tariffs were levied on imported lace. But apparently smuggling abounded, and so in 1667, the government made en­forcement easier by prohibiting all foreign lace whatsoever. In addition, to prevent unlicensed competition, it was necessary for the French Crown to prohibit any lace work at home, and to force all lace work to occur at fixed, visible points of manufacture. Thus, as the finance and commerce minister and general economic czar Jean-Baptiste Colbert wrote to a government lace supervisor: 'I beg you to note with care that no girl must be allowed to work at the home of her parents and that you must oblige them all to go to the house of the manufactures...'"

Colbert drev fram en närmast extrem merkantilism i syfte att skydda de industrier som gynnades av staten från all form av konkurrens. Metoderna för att upprätthålla den protektionistiska politiken antog alltmer bisarra former.
Efter hans död framhärdade kung Louis XIV i denna ekonomiska repression till förmån för inhemska särintressen, något som till exempel kom till uttryck i förbudet mot färgglada bomullstyger, calico.

"The new cloth, printed calicoes, began to be imported from India in the 1660s, and became highly popular, useful for an inexpensive mass market, as well as for high fashion. As a result, calico printing was launched in France. By the 1680s, the indignant woollen, cloth, silk and linen industries all complained to the state of 'unfair competition' by the highly popular upstart. The printed colours were readily outcompeting the older cloths. And so the French state responded in 1686 by total prohibition of printed calicoes: their import or their domestic production. In 1700, the French government went all the way: an absolute ban on every aspect of calicoes including their use in consumption."

Ett spion- och angivarsystem utvecklades och smak för blommiga tyger blev en angelägenhet för regeringen.
Den franska calico-industrin krossades effektivt, men smugglingen kunde inte stoppas.
Däremot lämnade många hantverkare landet, de flesta av dem hugenotter - franska protestanter som även fick uppleva en ökad religiös förföljelse - vilket gynnade andra länders uppblomstrande industri.
Som resultat försökte man till slut även förbjuda hugenotterna att lämna landet med sina kunskaper.

"Det franska kulturella undantaget" är en politik och en tankefigur som är central för debatten om den nya digitala ekonomin och om hadopi-lagen.

Att åberopa detta undantag och den hotade inhemska kulturindustrin utlöser samma reaktioner som under 1600-talet; samma retorik och samma önskan om statligt ingripande - med i stort sett samma metoder.

Det kommer även att leda till samma resultat.

tisdag 21 juli 2009

Axplock

"Fildelare" har idag, i Frankrikes Nationalförsamling, liknats vid dopade cyklister i Tour de France, fortkörare, hasch-odlare, tjuvar med "kinesisk" teknik, kungamördare (iförda osynlighetsring), faktorer för mänsklig erosion, plundrare och fotbollshuliganer.

Utdrag ur Nationalförsamlingens protokoll

Kulturminister Frédéric Mitterrand stod idag för första gången inför Nationalförsamlingen för att försvara det avskydda lagförslaget Hadopi 2. Ett elddop.

Frédéric Mitterrand, respekterad intellektuell, välkänd kulturprofil och programledare i tv - med ett karaktäristiskt sätt att säga "bonsoir" - nu Sarkozys trofé och verktyg i kampen för presidentens priviligierade tvångsföreställning.

Ur Nationalförsamlingens protokoll 21/7-09

M(onsieur). Frédéric Mitterrand, kultur och kommunikationsminister: Herr talman, madame ordförande i kommissionen för kultur- och utbildningsfrågor, herr utredare, mina damer och herrar ledamöter...

M. Patrick Bloche. Bonsoir !

M. Jean Mallot. Hittills går det bra.

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. …låt mig berätta två små historier (...) [Kulturministern berättar Platons fabel vars moral kan sammanfattas med att man är dygdig eftersom man är synlig. Gygès som finner en osynlighetsring mördar kungen. Osynlighet uppmuntrar således till brott.] (...) när man kan försvinna med ett klick är det mycket lättare att begå brott. (Applåder från regeringsmajoriteten.)

M. Patrick Bloche. Det börjar inte bra!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Tydligen ansåg sig inte Gygès begå en brottslig handling. Det var bara ett klick.

M. Marcel Rogemont. Och efter klick kommer (claques) örfilar!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Det verkar oskyldigt. Men klick efter klick så försvinner produkten. Det liknar, ofrivilligt, den kinesiske tjuvens teknik, som förskjuter föremålet mer och mer tills han till slut låter det försvinna: han kan alltså stjäla inför ögonen på alla. Det är en form av mänsklig erosion av ett konstverk.

Den andra historien, alla känner till den, är mycket vacker: La Peau de chagrin, den berömda romanen av Balzac (...) [en ung man får alla sina önskningar uppfyllda av ett åsneskinn, men för varje önskan krymper skinnet och stjäl samtidigt mannens livskraft. La Peau de Chagrin: bokstavligen"sorgeskinnet" i sv övers. "Chagrängskinnet" eller "Amuletten"] (...) I det här fallet är det produkten som försvinner, som krymper...

M. Christian Paul. Det är tvärtom!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. …och rättigheterna som är knutna till den reduceras mer och mer, som sorgeskinnet. Internet får inte vara ett sorgeskinn för upphovsrätten. (Applåder från UMP.)

Och varför detta projekt man kallar HADOPI? Det är inte klokt vad detta ord blivit populärt! Det är dock inte namnet på någon indianstam eller ett litet djur från alperna avsett att roa barn. Nej, HADOPI står för Högsta myndigheten för spridandet av verk och skyddandet av rättigheter på Internet.

Internet är en lyckosam chans för kulturen.

M. Jean Dionis du Séjour. Jasåminsann!

M. Christian Paul. Och HADOPI är en olycka för Frankrike.

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Det är en vektor för spridandet av verk. Redan finns 4 000 filmer och 7 miljoner musikstycken, gratis eller mot en avgift, tillgängliga på Internet. Det är potentiellt en källa till finansieringen av skapandet och ersättning till artister. Jag återkommer till det.

M. Patrick Bloche. Om det är på det viset, varför vill ni stänga ner det?

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Idag är piratverksamheten ansvarig för en ekonomisk och framför allt kulturell katastrof.

M. Michel Françaix. Struntprat!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Inom musiken så har försäljningssiffrorna för CD sjunkit mer 50% på 6 år. (Utrop från oppositionen.)

Mme Martine Billard. I förhållande till vad?

M. Frédéric Mitterrand, Kulturminister (...) [mer siffror] (...) Sådan är verkligheten.

M. Michel Françaix. Säg inte så, inte ni!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Jo, jag!

M. Didier Mathus. Det är sorgligt att se en Mitterrand sluta på det här sättet! [Farbrodern var socialistisk president]

(...)

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Sedan dess har [hadopi-lagen] erhållit ett massivt stöd av den överväldigande största majoriteten av franska artister.

M. Patrick Bloche. Det är lögn!

M. Philippe Boënnec. Lite respekt för ministern!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Jag ber att få påmina om petitionen i vilken figurerar (...) [uppräkning av kända namn] (...): de mest berömda, de mest blygsamma - jag återkommer till det.

M. Patrick Bloche. De största kändisarna!

M. Frédéric Mitterrand, kulturminister. Jag vill även påminna om stödet från 1 300 oberoende franska labels…

M. Didier Mathus. Showbiz-republiken!

Metaforerna haglar

Kulturminister Frédéric Mitterrand gick ända tillbaka till Platons Staten för att finna lämpliga metaforer som beskriver beteendet hos fildelare. Han återgav i detta syfte Platons lilla fabel om Gygès, som hittade en ring som gjorde honom osynlig, och hur han därmed trodde han kunde göra som han ville. "Il lui suffisait d'un clic, de tourner l'anneau pour disparaître. Il en profita pour voler la femme du Roi et assassiner le Roi. Quand on peut disparaître d'un clic, alors c'est beaucoup plus facile de commettre des délits."
"Det räckte med ett klick, att vrida på ringen, för att försvinna. Han dog nytta av det för att stjäla kungens hustru och mörda kungen. När man kan försvinna med ett klick, då är det mycket enklare att begå brott.",
konstaterade Mitterrand.

När hans välanvända analogi med "fortkörare" kritiserades i samband med den oundvikliga omvända bevisbördan - det går att bevisa t ex att bilen blev stulen av en fortkörare, medan motsvarande endast kan "bevisas" på Nätet genom installationen av ett "spionprogram" - så svarade ministern med en annan: Att installera ett statligt spionprogram är, menade Mitterand, som att hindra "la grand-mère qui arrose les plants de coquelicots de son petit-fils en sachant pas qu'il s'agit de plans de haschisch" "farmodern som vattnar sitt barnbarns vallmoplantor utan att förstå att det rör sig om hasch."

En vågad jämförelse, även utan hänsyn tagna till botaniska fakta.

Men Mitterrand är inte klar; han utbrister även att han inte vill se Edith Piafs kärlekssånger "släpas i piraternas rännsten" (sic!), och ansluter sig därmed till personer som kallar Nätet för "demokratins kloak".

Ledamoten Martine Billard (De Gröna) svarade honom senare att han i och med denna jämförelse skymfar sin egen familj; sin son, som är en flitig fildelare, sig själv, som åtmisntone, enligt Billard, försökt fildela, samt - som om inte detta vore nog - justitieministerns egen brorson.

Omröstningen om Hadopi 2 uppskjuten till september

Oppositionen lyckades dränka Nationalförsamlingens regeringsmajoritet i en lavin av motioner. Som avsett räcker inte tiden till innan sommaravbrottet - omröstningen kommer inte att kunna äga rum förrän den 14 september.

Nu återstår tre dagar av intensiv, starkt mediatiserad debatt.

Le Figaro

måndag 20 juli 2009

Indonesiens religion mot västerländsk copyright

Borgmästaren i staden Solo på Java har svårigheter att få gehör för behovet av en västerländskt inspirerad copyright för att skydda en av Indonesiens främsta kulturskatter; batiken.
Dessa konstfärdigt framställda tygers originella mönster och färgkombinationer ånjuter just nu inget formellt skydd, eftersom konstnärer och hantverkare inte vill hävda någon äganderätt till sina verk. Och detta på grund av sina religiösa övertygelser.

De anser inte ens att deras skapelse är deras, berättar Gunawan Setiawan för The Jakarta Globe:
“They believe that each time they create something, it is not they who worked, but it is God who worked through their human body and soul. Being grateful [to God] is sufficient for them.”

Så hittills har batikarbetarna valt att motsätta sig kraven på att låta registera både sig själva och sina verk.

Originellt

(Via Nu
merama)

Kalla spade för spade

Uppdatering: vid kl 13.00 var 809 motioner inlämnade.

Hela listan publiceras på Nationalförsamlingens hemsida.


Imorgon kl 09.30 inleds debatten om Hadopi 2 i Nationalförsamlingen.
Franska internauts postar och twittrar sina favorit-motioner, framlagda av oppositionen i det uppenbara syftet att obstruera och att göra tydliga statements - till allmän förtjusning.

Favoriterna på Nätet är de förslag till nya titlar på projektet Hadopi 2, som framlagts i syfte att "tydliggöra" lagförslagets innehåll:
  • « Lagförslag i syfte att försöka ta kontroll över internet ».(Amendement 36)
  • « Lagförslag i syfte att försöka kringå beslut n° 2009-580 DC av den 10 juni 2009 ».(Am39) [Författningsdomstolens förkastande av hadopi 1]
  • «Lagförlag i syfte att försöka inrätta en summarisk rättsvisa ».(Am436)
  • « Lagförlag i syfte att straffa ekonomiskt svaga för att skydda inkomsterna för de förmögna ».(Am40)
  • « Lagförslag i syfte att inrätta en summarisk procedur som gynnar multinationella företag inom kulturindustrin ». (Am41)
  • « Lagförlag i syfte att inte behandla frågan om ersättning till artister och upphovsrättsineavare ».(Am391)
  • « Lagförslag som syftar till att införa 'allomfattande repression' som svar på den nya digitala ekonomins utmaningar ».(Am445)
  • « Lagförslag som syftar till att utesluta all anpassning av upphovsrätten till den digitala eran».(Am400)
  • « Lagförslag med avseende på ackumulation av straff som medel att skydda litteratur och artisteri »(Am364).
  • « Lagförslag i syfte att ignorera nödvändigheten att skapa nya ekonomiska modeller som understödjer skapandet »(419)
  • « Lagförlag i syfte att prova allt utom att skapa nya förutsättningar för ekonomisk ersättning till skapandet i den digitala eran ».
  • « Lagförslag i syfte att förstärka och förvärra felen i lagen n° 2009-669 av den 12 juni 2009 som skall gynna spridandet och skyddet av skapandet på internet. » (378) [Dvs. det som kom igenom Författningsdomstolen.]

söndag 19 juli 2009

Väktare över Döda Huset

Parti Socialiste (PS) har förmodligen allt att vinna på den mediatiserade cirkusen kring lagförslaget Hadopi 2, som skall debatteras i Nationalförsamlingen från och med den 21 juli.

Dels visar de att de tar konkret ställning för något, i ett läge där partiet sönderslits av inbördes stridigheter och diskuterar om de skall byta namn, politik eller partiledare; dels ådrar sig (PS) stor och positiv uppmärksamhet från den unga generationen som just nu med förtjusning bevittnar deras kamp för nätfrihet.

Den inflytelserike, alltid extravagante Bernard-Henri Lévy (Wikipedia, eng.), vänsterintellektuell filosof och samhällsdebattör, uttalar en skoningslös dom över (PS), full av undergångsmetaforer, i en intervju i Le Journal du Dimanche (18/7-09):
LJDD: Donc, le PS va mourir?
BHL: Non. Il est mort. Personne, ou presque, n'ose le dire. Mais tout le monde, ou presque, le sait. Il est comme le cycliste d'Alfred Jarry qui pédalait alors qu'il était déjà mort. Ou comme le chevalier d'Italo Calvino dont l'armure était vide. Il est mort.

LJDD: Alltså, kommer [Parti Socialiste] att dö?

BHL: Nej. Det är dött. Ingen, eller nästan ingen, vågar säga det. Men alla, eller nästan alla, vet det. Det är som cyklisten hos Alfred Jarry, som trampar fast han redan är död. Eller som riddaren hos Italo Calvino, var rustning var tom. Det är dött.

Och inför detta faktum uttrycker BHL, som han allmänt kallas, stor sorg:
"J'ai rarement vu des politiques mettre autant d'énergie à s'autodétruire. Si ça ne concernait qu'eux, ce ne serait pas trop grave. Mais il s'agit de l'alternative à Nicolas Sarkozy, de l'espérance des gens. Or ce PS-là n'incarne plus l'espérance de qui que ce soit. Il ne provoque plus que la colère et l'exaspération."

"Jag har sällan sett några politiker lägga så stor energi på självförstörelse. Om det endast angick dem själva skulle det inte vara så allvarligt. Men det handlar om alternativet till Nicolas Sarkozy, om människors hopp. Men detta (PS) väcker inte längre hopp hos någon. Det väcker bara vrede och förtvivlan."


Partiets ledare Martine Aubry, avgör BHL, är en "väktare över ett dött hus", och partiet anser han bör "upplösas" - och byta namn.

Samtidigt stärker Sarkozy sin makt över det franska samhällslivet, på alla fronter. Hans makt över televisionen, även public service, är uppseendeväckande.

Dagen innan Nationaldagen 14 juli sände statsägda France 5 en intervju med presidenten som efteråt, i pressen, kallades en "krönika om ett helgon" utfört av två seriösa journalister som i denna roll som hovreportrar påminde om Dupond&Dupont i Tintin.

Privatägda kanalen TF1 - med extremt starka band till makten - följde upp med en "intim" och "magisk" intervju med Carla Bruni-Sarkozy som med mjuk röst talade om presidenten som en man "besatt av att tjäna vårt land".

PS har intresse av att börja bjuda motstånd.